Började morgonen med att delta på ett välbesökt frukostmöte, kvinnor i varierande åldrar, där det pratades om aktuella frågor som berör just kvinnors situation.
En mängd frågor berördes, exempelvis att många kvinnor jobbar i dag deltid. Av flera skäl. I många kvinnodominerade yrken erbjuds endast deltidstjänster, så valet är inte så stort. Men som några påpekade finns också kvinnor som inte upplever sig orka med heltidsarbete. Det blev samtal kring hur säkerställer vi att arbetslivet är sådant att man orkar jobba tills pension, att arbetsbelastningen i en del yrken blir så hög att man “väljer” deltid istället för heltid.
Det talas det väldigt tyst om.

Givetvis kom också jämställdheten på hemmaplan upp. Delat ansvar för barn, städning och annat hushållsarbete. Hushållsnära tjänster kom i detta på tal, där någon påpekade att många kvinnor känner idag att de vill kunna köpa den tjänsten för att få avlastning. Men frågan är om det ska vara lösningen på ett ojämnställt privatliv. Att köpa sig fri från ansvaret istället för att dela det? Och inte bara att dela lika på själva “görandet” utan det operativa ansvaret. Någon sa, tänk att många kvinnor kan vara chef både i hemmet och på arbetsplatsen, är det konstigt då om man går i väggen? Det handlar så klart inte bara om att man packar gympapåsen åt barnen varannan vecka, utan också att dela på ansvaret att komma ihåg att de ska göras. Där brister det många gånger fortfarande.
Det talas det väldigt tyst om.

Och det kommer osökt in på ohälsotalen bland kvinnor som ytterligare ett ämne, och fler frågor kom upp på dagordningen och många kloka kvinnor tog till orda, och deltog i resonemanget.

Dagens lunch blev ett möte med Tomas Östros, ett välbesökt möte, folk stod som pressade sillar inne på Sossestugan och Tomas höll en inledning om våra chanser att vinna valet och en mängd relevanta frågor som jag upplever att många av besökarna ville ha svar på. Bland annat om pensionen. Sedan blev det tillfälle att ställa frågor, som det alltid brukar vara på diskussionlunchen på Sossestugan. Då var det helt plötsligt tunghäfta, vilket jag påpekade att det aldrig brukar vara. Kanske är det auktoritetstilltron som lade band på de annars så debattglada gänget. Men med lite uppmaningar så tinade snart frågorna fram, och Östros fick vad han tålde han också. Tillslut fick undertecknat frågan om att hålla ordning på vilka som begjort ordet och det är minsann inte lätt att försöka vara rättvis. Förhoppningsvis så fick även några nya ansikten som deltog en syl i vädret.

Det jag kan konstatera när jag tittar på lappen om vilka som ställde frågor är,endast 3 stycken kvinnor. Däribland jag, och kanske tog jag upp alla kvinnors tid, då jag invecklade mig i att förklara resonemanget som förts på morgonens möte kring hållbart arbetsliv och rätten till heltid. Kanske var det skälet till att inga fler kvinnor vågade ta till orda. Men jag hoppas att de kvinnor som deltog på både mötena i sådana fall kände att de fick svar av Tomas på några av de frågor som dryftades under frukosten.

Jag brukar faktiskt roa mig med att föra statistik över hur många män respektive kvinnor som begär ordet vid olika möten. Och kvinnor vet sin plats.
Det är ytterst sällan antalet kvinnor överstiger män. Nu är det inte det undertecknads stora problem, snarare tvärtom,jag har alltid haft svårt med att veta min plats, som min kära vän och distriktsombudman påpekade. Jag har en förmåga att köra min egen show och även svårt att formulera mig kort.(kolla bara inläggets längd) Det kan jag säkerligen bli bättre på, att formulera mig kort, alltså. Veta min plats kommer jag nog alltid ha svårt för, tror inte det riktigt är min grej.
Om nu Tomas Östros kände att han hamnade i skymundan så får jag väl passa på att be honom om ursäkt vid lämpligt tillfälle.

Annars läser jag och roas av hur de Nya Feministerna, nej förlåt Nya Moderaterna, fått det här med Internationella kvinnodagen om bakfoten och säger Grattis till alla kvinnor den 8 mars. Grattis till att vara underordnade patriarkatet , eller vad menar de? Andra som i sina bloggar uppmärksammar Internationella kvinnodagen är HBT-Sossen, Trollhare, Peter Andersson som också har en lista över bloggarna som deltar i den rödgröna bloggstafetten.

Själv känner jag att jag haft två riktigt bra möten, som gett mig ännu lite mer bränsle för att orka fortsätta valarbetet.
Jag avslutar detta lååånga inlägg med att citera Sveriges blivande statsminister Mona Sahlin:

“Jämställdhet handlar om halva folkets frihet

och hela folkets anständighet”

Mona Sahlin, partiledare för Socialdemokraterna
(Talet i sin helhet, Gör jämställdhet till en valfråga)

• Socialdemokraterna i Piteå försöker som vanligt tänka utanför boxen. Ska valprogrammet bli i form av en illustrerad… http://bit.ly/agzXxw #

Ingen har undgått skandalerna kring Röda Korset, med de höga arvodena, Jaguar som tjänstebil och det får givetvis vem som helst att må illa och känna tvekan till att fortsätta stödja deras verksamhet.

Det som är sorligt är, att det överallt finns män eller människor som gör som de vill, och hanterar sina uppdrag utan respekt. Och vi tror människor om gott, vi vill inte, ibland orkar inte, ibland vågar inte ifrågasätta eller ta tag när vi anar oråd. Artikeln i tidningen Fokus ger en bild av en grundlurad organisation, där en anställd som grädden på moset lurat till sig pengar.

Argumenten för att ha höga arvoden är för att man ska kunna locka till sig kompetenta och erfarna ordföranden. Rätt eller fel, men har man ett förtroendeuppdrag och dessutom ett högt arvode har man också ett stort ansvar. Jag tror inte man per automatik ska sparka sina förtroendevalda om det uppstår problem, för problem uppstår överallt och en del av uppdraget är att lösa dessa.

Men det finns naturligtvis en gräns då förtroendet är förbrukat.
Och för alla de som jobbar häcken av sig utan en krona i ersättning, eller de som ger förbehållningslöst så är det självklart att förbittringen blir stor när man får ta emot skällning från andra besvikna människor. Det som är bra med att ha valda på positionerna, politiker eller andra roller, är att medlemmarna faktiskt KAN byta ut dem. I en styrelse har alla ansvar, också medlemmarna har ansvar. Därför tycker jag, när ledande i en rörelse strular till det eller kanske under en längre tid gjort dåliga saker, bör man fundera på hur man använt sitt inflytande som medlem. Kunde jag ha gjort något annorlunda? Svaret är inte givet. Men makten att påverka är inte så långt bort som vi vill tro. Men det är ju så klart lättast så. För annars måste man ju bry sig. Och det tar tid.

Sedan vill jag bara avsluta med att jag kommer att fortsätta stödja Röda Korset, för att alla de som jobbar på Kupan här i stan gör ett toppen jobb, min absoluta favorit butik. Och för att Ulrica och Madelene som jobbar på Röda Korset Byrån mot diskriminering gör ett ovärderligt jobb.

“Ve det folk som inte
Tuktar sina styresmän"
Dom är störst men inte flest
Men kom ihåg att
Tomma tunnor skramlar mest”

Efter att ha tittat på Landet brunsås är jag lyrisk, mat, filosofi, samhällshistoria och mycket mer i samma program. Men jag konstaterar att jag nog också är en relik. En förhistorisk kvarleva, åtminstone i vissa delar.

Ta avsnittet som handlar om hur mycke mat vi kastar. Och att vi är så beroende av datum stämpeln istället för att smaka och lukta. För mig är det givet att man känner om maten är dålig. Inte kastar jag mat för att datumet har gått ut, det tycker jag är ett märklig beteende. Jag känner ju själv om det inte är bra. Kanske har det att göra med att jag är uppväxt med mjölk i hämtare, och att själv vara med vid slakt och förpackning. Inga datummärkningar att ta hänsyn till.

Eller ta det här om stressade barn familjer, jo vi tycker också att det är tight med att få ihop matlagningen när vi kommer hem. Men det där om att man lagar olika måltider för att barnen ska äta. Say what? Det enda undantaget som vi gör är om vi väljer att laga kryddstark mat, då gör vi något som är mildare till barnen. Men annars så äter de samma som oss. Och de äter alltid, inte så att de älskar allt. Men de äter sig mätta. De har också själva fått börja hjälpa till med maten, och lagar ibland mat till oss. Särskilt lördagsfrukost. De experimenterar gärna, precis som vi, de är sällan recept som gäller. Eget ska det vara.

Jag inser att jag är lätt konservativ på vissa fronter. Det jag däremot snappar upp och gillar är resonemanget att man kör med basmat och bas sex. DVS Alltså man har några standards som kan kör med på veckan, inga finesser men så att man blir tillfreds. Och sparar det där med finess och experiment till helgen då man har mer gott om tid.

Det lät lite roligare på tv:n, när han programledaren lyfta fram det. Men jag gillar tanken.

• Sitter som gäst på den eminenta SSU Kommunen Piteås årsmöte. Beslut togs om en helkväll med valarbetarna för att fira valseger den 19/9. #
• "Man blir klokare av de där SSU kurserna, och uppesittarkvällarna.och inte minst många nya vänner". SSU Piteås avgående kassör. #
• Mötet med människor är alltid det viktigaste. Du har kanske ett gäng kloka vänner som du vill att jag ska träffa?… http://bit.ly/bzsZRY #
• @veronicapalm Dialog och samtal funkar ju båda vägarna. Hoppas fler nappar på att ringa oss. in reply to veronicapalm #

• Sitter som gäst på den eminenta SSU Kommunen Piteås årsmöte. Beslut togs om en helkväll med valarbetarna för att fira valseger den 19/9. #
• "Man blir klokare av de där SSU kurserna, och uppesittarkvällarna.och inte minst många nya vänner". SSU Piteås avgående kassör. #
• Mötet med människor är alltid det viktigaste. Du har kanske ett gäng kloka vänner som du vill att jag ska träffa?… http://bit.ly/bzsZRY #
• @veronicapalm Dialog och samtal funkar ju båda vägarna. Hoppas fler nappar på att ringa oss. in reply to veronicapalm #

Jag vet inte vad som hänt. Antingen är jag jetlagad med tidsomställningar mellan Piteå och Stockholm för jag vaknar självmant kl 07.29 en lördag morgon. Eller så är det kanske åldern. Imorgon kan ytterligare ett år läggas till och snart stiger jag väl upp halv fyra och sitter å svär över att Piteåtidningen aldrig kommer. Eller nåja, uppdateras då.

Livet går fort, rasande fort tycker jag. Hade i veckan ett samtal med maken, ni vet ett sånt där:Gör vi rätt, är vi på rätt väg. Jag är en tvivlare, tänker och ifrågasätter mig själv och omvärlden, ofta. Maken brukar säga åt mig -Tänk inte så mycket. Och det är lustigt, för ibland är jag inte eftertänksam alls utan låter lusten och nuet styra.

När det ibland är tufft och jobbigt vill jag fly, men hitintills har jag stirrat sanningen i vitögat, och tagit tag i det som stått i vägen. Och jag har tagit svåra beslut, och trott att jag skulle dö, men ändå kommit hel ur på andra sidan, även om det varit en aning tilltuffsad.

Om man har stickat en sak, och så inser man efter att ha kommit en bra bit att det blev fel förut, fortsätter man då eller river upp allt? Jag kan vi första tanke vara beredd att riva upp allt, eller bara kasta bort skiten. Men vid närmare eftertanke så kan man ju fortsätta göra färdigt, allt behöver inte vara så perfekt. Det ska väl märkas att det är handgjort liksom som min vän Maria säger.  Jag försöker applicera det på annat som jag gör, ett av mina mål är att förlåta mig själv för min mänsklighet, dvs att även jag gör misstag.

Det är ju rätt så sjukt att gå omkring med en självbild att man ska klara allt och alltid lyckas. Man lär av sina misstag heter det ju. Och om man blir allt för rädd att göra misstag kanske man tillslut slutar försöka. Och det vore väl ändå det värsta för:

Idag säger Ibbe och Mona att valrörelsen drar igång, på riktigt. Jag har längtat.  Motivationen efter att ha prövat på arbetslöshet i ett Moderatstyrt Sverige är på topp. Men jag är inget lydigt verktyg,och gör som jag har lust till därför har jag redan börjat med valrörelsen sedan tidigare. 

1 miljon personliga samtal ska göras innan 19 september. Det är en kittlande tanke. Och jag tänker göra min beskärda del av detta, för det är nämligen det jag tycker som bäst om med att få vara politiker. Alla människor man möter, utbyter tankar och erfarenhet med. Jag startade en egen “fan site” på facebook fast det kändes lite märligt. Men jag tror, att om de som vill stötta mig kan bidra med sina erfarenheter kommer mina förutsättningar att göra bra beslut bli mycket bättre.
S-buzz har efterfrågat inlägg om vad vi ska göra i valrörelsen. Jag kommer inte göra någon lista på allt jag kommer göra i valrörelsen, det skulle tråka ut vem som helst. DÄREMOT:
Vill DU ha tips på vad du kan hjälpa till med kan jag gärna komma med förslag.
Och har du idéer är jag idel öra.

DIN hjälp är värdefull

Vi har testat att ha sk Hemma hos besök, vilket jag tycker är ett riktigt värdefullt sätt att få möta människor på. Det ger gott om tid, blir inte så där ytligt och det kommer frågor som man annars aldrig skulle få och åsikter som inte annars kommer fram.

Så jag söker efter DIG som vill bjuda hem några vänner på fika, ha trevligt och prata politik med en politiker. Med mig, eller någon annan om du så önskar.
Det kan vara en After work, ett Kafferep eller ett politisk tupperwareparty. Formen sätter du.
Mejla mig på hannah@clmedia.nu om du är intresserad så hittar vi ett tillfälle som passar.

S-buzz, Fritt ur hjärtat, Högberg, Roger Jönsson, HBT-sossen, är några andra som bloggat på samma tema.

Idag säger Ibbe och Mona att valrörelsen drar igång, på riktigt. Jag har längtat.  Motivationen efter att ha prövat på arbetslöshet i ett Moderatstyrt Sverige är på topp. Men jag är inget lydigt verktyg,och gör som jag har lust till därför har jag redan börjat med valrörelsen.

1 miljon personliga samtal ska göras innan 19 september. Det är en kittlande tanke. Och jag tänker göra min beskärda del av detta, för det är nämligen det jag tycker som bäst om med att få vara politiker. Alla människor man möter, utbyter tankar och erfarenhet med. Jag startade en egen “fan site” på facebook fast det kändes lite märligt. Men jag tror, att om de som vill stötta mig kan bidra med sina erfarenheter kommer mina förutsättningar att göra bra beslut bli mycket bättre.

Jag kommer inte göra någon lista på allt jag kommer göra i valrörelsen, det skulle tråka ut vem som helst. Vill DU ha tips på vad du kan hjälpa till med kan jag gärna komma med förslag. Och har du idéer är jag idel öra.

DIN hjälp är värdefull

Vi har testat att ha sk Hemma hos besök, vilket jag tycker är ett riktigt värdefullt sätt att få möta människor på. Det ger gott om tid, blir inte så där ytligt och det kommer frågor som man annars aldrig skulle få och åsikter som inte annars kommer fram.

Så jag söker efter DIG som vill bjuda hem några vänner på fika, ha trevligt och prata politik. Det kan vara en After work, ett Kafferep eller ett politisk tupperwareparty. Formen sätter du. Mejla mig på hannah@clmedia.nu om du är intresserad så hittar vi ett tillfälle som passar.

S-buzz, Fritt ur hjärtat, Högberg, Roger Jönsson  är några andra som bloggat på samma tema.

Ser dokumentären Ola Svensson Superstar. Jag har älskat The Ark sedan första gången jag hörde dem.
Med sin vräkigt överdrivna, kaxiga stil som vägrar att passa in med texter som talar om det allvarliga, i melodiösa toner, så var jag såld direkt.

Dokumentären talar om människan bakom masken, och det är för mig lätt att känna igen delar av detta. Ola säger i dokumentären att han nog aldrig varit ngn ungdom, att han föddes vuxen och bara försökt låtsas vara ungdom. Och så kan jag tänka om mig själv, att jag föddes gammal. Nog har jag varit barn och tonåring, men passade nog aldrig riktigt in i det där med att vara ungdom. Att det fanns de som kallade mig för “farmor” när jag 13, var nog ingen tillfällighet. Både klädsel och sätt att vara svarade nog inte riktigt mot att vara tonåring. Fast jag försökt passa in, det ska gudarna veta. Tills jag bestämde mig att nu är det nog.

Jag är också en sådan där människa som lever på kickarna, gillar att pressa mig själv och ta vatten över huvudet. Fast det gör mig livrädd.
Njutningen när jag presterar är en kick utan dess like. I det lilla, i det stora. Men när den stunden är över, blir det också hiskeligt tyst…och tomt.
Efter att ha varit sjukskriven för utbrändhet har jag strävat efter balans. Och det är en utmaning. Att våga ta i, precis lagom är svårt. Jag har överhudutaget svårt för lagom. (dikten av Sun har jag burit med mig sedan jag fick min första diktbok av min fröken Märta) Jag är: Allt eller inget. Här och nu. 100%.

“Jag har alltid identifierat mig med vad jag gör, för jag har inte vetat vem jag är” så säger han, Ola.
Och det är väl det där, med vem jag är, det tar liksom tid att hitta. Och att förstå att jag kan välja, och välja om.

Ibland känns det som jag är två. Två tungor har mitt hjärta.
Jag är jordnära, allvarlig, hårt arbetande och samtidigt Livsnjutare, passionerad och brinnande.
Ibland känns det som jag är ett träd vars trädtoppar brinner.

I dokumentären säger Ola Salo “Som artist kommer du aldrig vara hela dig själv” Och givetvis vet all att det är en roll. Men vem vill spela en roll hela sitt liv?
Samma roll. Det här med politik och politiker är också en roll, ett fack, en mask, ett skal.  Där det tar minuter, i bästa fall, varje gång man ska träffa andra människor  innan man når igenom och ut ur skalet. Så människor vågar säga vad de tänker och tycker. Ibland lyckas man aldrig, för skalet är så bestämt och hårt.
Jag vill riva murar, vill inte ha en roll. En del säger säkert att jag “bara” söker uppmärksamhet, och vill synas.

Och det är sant, jag vill inte vara osynlig. Jag har ett mål med att vara synlig och jag vill inte bara synliggöra mig.
Utan en idé och tanke, jag delar gärna med mig och vill att DU ska bli synlig.
När jag började blogga var det för att jag tänkte: Jag vägrar vara bara en del, jag är allt, hela mig.
Ingen ska köpa grisen i säcken. Därför är bloggen privat och politiskt. För mig hänger det ihop.

Nej jag är ingen Ola Svensson superstar, men jag tror att många kan känna igen sig i delar av dokumentären.
Se den. Den var bra. Och Ola Salo är skitsnygg.