- Det perfekta livet

Jag har blivit inbjuden av PRO att prata om att vara ung, kvinna i politiken och samlar just nu på mig en del material och tankar kring detta. Som jag tidigare skrivit brukar jag roa mig med att föra statistik på hur många män respektive kvinnor som talar. Och hur många som t.ex. får medhåll i ett samtal. Dvs. när någon refererar till en tidigare talare. Det är sällan till kvinnors fördel.

Därför förvånar det mig föga när det noteras att kvinnliga bloggare länkas i mindre utsträckning, vilket kan fungera på samma sätt som att instämma i föregående talare på ett möte. Rose-Marie som är en av bloggarna på helgens träff med Netroots bloggare tog upp det på i bussen på väg ut till Bommersvik.

Karins värld uppmärksammar problemet, Tingeling bloggar om sitt bloggande och uppmanar att länka upp sina inlägg till andra kvinnliga bloggare. Falks funderingar hänger också på, och kopplat till hennes tidigare inlägg om jämstäldhetspotter så finns det mycket att göra för att uppnå jämställdhet i vårt samhälle. Allt från lönesättning till det skrivna ordet.

Några andra bloggande röda bönor som jag brukar läsa är Veronica Palm, Helén Petterson,  Eva-Lena Jansson, Irmeli Krans, Helena Stenberg, Brockmans blogg,  och nu följer jag som jag tidigare nämnt idag Bitten från Överkalix.  Fler RödGröna bloggare går att finna genom att titta på vilka som länkar in till Rödgrön.se

Vilka röda bönor läser du i bloggosfären? Tipsa mig gärna. Det behöver inte vara politiska bloggar, det kan vara rödabönor som bloggar om hantverk eller om modet, eller om mecka bilar.

Att vakna före väckaren innebär att man får tid över på morgonen, en morgonpromenad vid Yngern i vinterskrud är vackert. Storstads blogginlägg har titel Bommers i mitt hjärta och jag tror att många har ett stort hjärta för Bommersvik bland annat Piteås kommunalråd Helena Stenberg.  Jag har inte hånglat på SSU kurser på Bommers som en del andra har, jag var “vuxen” och stadgad när jag gick Funkisar för SSU ombudsmän här. Men jag har betydelsefulla minnen härifrån utan hångel. Och det känns lite som hemma.

Bonden som bor närmast har plogat upp en bit efter naturstigen och jag följer vägen en bit, studerar spåren från haren som hunnit före mig. Det är tyst, på när som fåglarnas sång. Det känns nästan som hemma.

En glädjande morgonnyhet är Bittens blogg, ni vet hon som ska bli kommunalråd i Överkalix. Birgitta är ny i bloggosfären. Jag hälsar henne hjärtligt välkommen. Det känns gott att flera regionala företrädare i Norrbotten förstår bloggens möjligheter.

Efter en fantastisk frukost, sätter vi igång, Netroots bloggarna som deltar i helgen sitter alla uppkopplade. Och det känns skönt att vara bland gelikar. Där en dator framför sig är en självklarhet och inget annat.

Bilden är lånad från Alexandras facebook. I väntan på våra gäster föreläsare, skriver alla flitigt.  Alliansfritt skriver om att Reinfeldt tidigare uttalat erkännande av folkmordet.
Rödaberget gör en analys över de borgerliga småpartiernas desperation. Ulrika Falk om Jämställdhetspotterna.

Fler intressanta postningar kommer garanterat att komma under dagen. Och kanske rapporter från alla varför de bloggar. Eftersom det var en av de frågor som Johan Ulvenlöv ställde så här på morgonen. Stora frågor. Ungefär som livets mening. Tur att jag vet att det är 42, efter att ha läst Liftares Guide till Galaxen.

Nu har det hänt igen, vaknar före väckarklockan. Tror nästan inte det är sant. Hände förra helgen också. Snart kommer jag vara en sån där som sitter och svär över att Piteå-tidningen aldrig kommer. Eller i mitt fall, uppdateras på nätet.

Det glädjer mig att lokaltidningen tar ansats och skriver Så dras Norrbottnia-banan genom Piteå. De har redan slagits fast ATT den ska dras. Det finns inget annat alternativ. Själv är jag inte 100%, Största hotet är så klart ett fortsatt borgerligt styre, de finns de som säger att jag har fel, och skulle jag ha det blir jag bara glad. Lovar borgarna att bygga banan i valet så hipphurra.

Norrbottniabanans betydelse för basindustrin, inte bara här uppe utan i landet hade jag trott redan var självklar. Därför blir jag lite bekymrad när jag förra helgen hamnar i ett samtal och inser att det finns människor som tror att vi driver frågan om att bygga banan för persontransport. Det är en positiv bieffekt som vi ser fram emot, ja. Men jag blir lite stött att någon tror att jag skulle driva frågan om en sådan investering med det som enda syfte.

Så även om den stora undersökningen visar att banans byggnad har stor betydelse för Norrbottningarna, och man är införstådd med att malmen som tas upp ur gruvan i Kiruna behöver kunna transporteras ned till Göteborg är det inte givet för alla. Och att tid och massa per transport ökar konkurens kraften även där.

Men det är lätt att bli insönad och tro att alla ser de vi själva ser. I helgen träffas ett glatt gäng bloggare på Bommersvik för att prata strategi för att fortsätta göra nätet rött. För alla här är det givet med bloggandet och de sociala mediernas betydelse i tex  valet. Det är det inte överallt, det finns fortfarande en del att göra på den sidan. Och tillveckan ska jag träffa IF Metall Norrbotten och bland annat prata på ämnet. Det skulle behövas lite verkstadsarbetare i bloggosfären. Vi får väl se hur det går, men att bli inbjuden är ett steg på vägen.

Morgonens mest spännande är att se vem som kommer hinna posta första inlägget, tror att tävlingen stod mellan Peter Andersson och Johan Westerholm. Noterar att Alexandra redan är inloggad på facebook så kanske klår hon dem?

Ser fram emot en intressant dag tillsammans med bla dessa Netroots bloggare som garanteras kommer att rapportera från helgen för er som är intresserade:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg
Peter Högberg Högbergs tankar

Men nu det dags att klä på sig, få sig lite frukost och kanske gå en morgonpromenad. Svär dock högt över att jag inte packade ylleunderstället. Här är inte varmt! Kärlek till er alla, denna vackra lördag morgon.

Ibland kan man tappa tron, men omgiven av vänner, tillsammans här och nu eller ett sms eller en stund på chatten eller ett klokt och avvägt blogginlägg att läsa kan få tron tillbaka. Imorgon är med stor sannolikhet en ny dag. Därför säger jag nu godnatt med denna sång.

God is a concept,

By which we can measure,
Our pain,
I’ll say it again,
God is a concept,
By which we can measure,
Our pain,
I don’t believe in magic,
I don’t believe in I-ching,
I don’t believe in bible,
I don’t believe in tarot,
I don’t believe in Hitler,
I don’t believe in Jesus,
I don’t believe in Kennedy,
I don’t believe in Buddha,
I don’t believe in mantra,
I don’t believe in Gita,
I don’t believe in yoga,
I don’t believe in kings,
I don’t believe in Elvis,
I don’t believe in Zimmerman,
I don’t believe in Beatles,
I just believe in me,
Yoko and me,
And that’s reality.
The dream is over,
What can I say?
The dream is over,
Yesterday,
I was dreamweaver,
But now I’m reborn,
I was the walrus,
But now I’m John,
And so dear friends,
You just have to carry on,
The dream is over.

I bland blir jag tillfrågad om att prata om det här med Sociala medier, som om jag vore någon slags expert. Det är jag inte-jag är blott fascinerad  och ser en potential i detta som jag gärna lär mig mer om. Men visst, jag ger gärna min syn på saken om någon frågar. Det finns en stor nyfikenhet, men också en stor rädsla kring socialmedier. Flera jag möter räds att det ska leda till isolering, att mötena –alltså de riktiga mötena ska slutas ut. Jag hävdar att det är snarare tvärtom.Jag har genom att blogga, och läsa bloggar, twittra och använda facebook mött fler nya människor än vad jag annars skulle gjort. Både på nätet men också öga mot öga. Maria är nog det bästa exemplet som jag hittade via hennes blogg, vi bor nästan grannar, men utan våra bloggar vet jag inte om den där kaffekoppen blivit av. Nu träffas vi både nu och då. Ett exempel på ett sätt som utökat mitt socialnätverk, i verkligheten.

Bloggar når också ut med budskap, och som politisk aktiv är jag självklart mån om det. Att få ge mina ord och mina tankar form för att andra ska veta hur jag tänker, och för att få input kring det jag tänker och gör. Bloggandet växer, och ger tex utrymme att kommentera medias rapporteringar på ett sätt som vi tidigare har saknat.

Netroots samlar 550 röda bloggare, några utav oss kommer att träffas på vackra Bommersvik i helgen. S-buzz kallar det en del av svensk politiks historia, och det känns lite övermäktigt, men samtidigt är det sant. Som igår, när vi bildade styrelse för HBT(S) Norrbotten, också en del av svensk politisk historia. Men det känns så klart som ett möte vilken dag som helst. Ändå så är det ett stort steg att sätta upp målet att jobba mot ett Norrbotten där alla verkligen får “vara sig själv för en liten stund”

Deltagarna under helgens bloggnätverks träff är:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Peter Andersson Med rätt att tycka
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg
Peter Högberg Högbergs tankar

Jag älskar min by, jag är en riktig riktig byfåne, en lantlolla som inget hellre vill än att bo just på den plats min familj slagit ned bopålarna. När jag varit på besök i Storastaden och återvänder hem får jag en sådan löjligt överväldigande tacksamhet när jag kliver ur flygplanet. Efter en längre tripp har jag nästan lust att kasta mig på marken och dra in dofterna av mitt hem. (ja ja, inte på flygplatsen)

Min kärlek till min by, till min stad, till mitt Norrbotten är stor. Som ni vet så innebär också ett långvarigt förhållande att man inte ser allt i rosen rött utan också ser vissa brister. Och som politiker tror jag det är viktigt att göra det.

En av våra stora utmaningar handlar om utflyttning. Nu kanske ni tänker att jag det är ju inte så konstigt, det är ju bara skogsfolksfanatiker som du som gillar att bo där det inte existerar lokaltrafik. Men jag tror inte det. Däremot är jag övertygad om, att ska Norrbotten vara ett framtidslän måste vi ta tag i en del fördomar och ojämlika förhållanden som finns. Det sägs ofta att ungdomarna är vår framtid.
Och jag tror inte att Framtiden vill bo i ett län där man inte har möjlighet att utvecklas, där man inte får vara sig själv.

Vi måste kunna förmedla framtidstro och öppenhet. Fördomar och inskränkthet kommer vi inte ha råd med. Det kan handla om andra religioner, eller människor från ett annat land, eller bara människor som vill våga visa sin kärlek till den de älskar. Fördomsfrihet är en tillväxt fråga.

Jag vill vara med och se till att Norrbotten utvecklas till att på riktigt vara som i Norrlands Guld reklamen. “Där man får vara sig själv för en liten stund”. Oavsett om du hetro, homo, bi eller transperson.

Idag kan jag stolt meddela att vi har bildat en interim styrelse för HBT(S) Norrbotten och kommer att söka ingå i HBT(S) på vår förbundskongress i maj. Ett led i att utmana fördomarna, sprida kunskap för att göra Norrbotten till ett ännu bättre län att leva i- för alla.

Men det är inte bara på landsbygden man har problem med att förstå att människor vill kunna definiera sig själva utan vare sig sexualitet eller kön. Även skribenter på aftonbladet har det.

Vill du vara med och sticka hål på fördomarna? välkommen som medlem. Skicka mig ett mejl på hannah@clmedia.nu märk mejlet med Medlem HBT(S) Norrbotten.

Började morgonen med att delta på ett välbesökt frukostmöte, kvinnor i varierande åldrar, där det pratades om aktuella frågor som berör just kvinnors situation.
En mängd frågor berördes, exempelvis att många kvinnor jobbar i dag deltid. Av flera skäl. I många kvinnodominerade yrken erbjuds endast deltidstjänster, så valet är inte så stort. Men som några påpekade finns också kvinnor som inte upplever sig orka med heltidsarbete. Det blev samtal kring hur säkerställer vi att arbetslivet är sådant att man orkar jobba tills pension, att arbetsbelastningen i en del yrken blir så hög att man “väljer” deltid istället för heltid.
Det talas det väldigt tyst om.

Givetvis kom också jämställdheten på hemmaplan upp. Delat ansvar för barn, städning och annat hushållsarbete. Hushållsnära tjänster kom i detta på tal, där någon påpekade att många kvinnor känner idag att de vill kunna köpa den tjänsten för att få avlastning. Men frågan är om det ska vara lösningen på ett ojämnställt privatliv. Att köpa sig fri från ansvaret istället för att dela det? Och inte bara att dela lika på själva “görandet” utan det operativa ansvaret. Någon sa, tänk att många kvinnor kan vara chef både i hemmet och på arbetsplatsen, är det konstigt då om man går i väggen? Det handlar så klart inte bara om att man packar gympapåsen åt barnen varannan vecka, utan också att dela på ansvaret att komma ihåg att de ska göras. Där brister det många gånger fortfarande.
Det talas det väldigt tyst om.

Och det kommer osökt in på ohälsotalen bland kvinnor som ytterligare ett ämne, och fler frågor kom upp på dagordningen och många kloka kvinnor tog till orda, och deltog i resonemanget.

Dagens lunch blev ett möte med Tomas Östros, ett välbesökt möte, folk stod som pressade sillar inne på Sossestugan och Tomas höll en inledning om våra chanser att vinna valet och en mängd relevanta frågor som jag upplever att många av besökarna ville ha svar på. Bland annat om pensionen. Sedan blev det tillfälle att ställa frågor, som det alltid brukar vara på diskussionlunchen på Sossestugan. Då var det helt plötsligt tunghäfta, vilket jag påpekade att det aldrig brukar vara. Kanske är det auktoritetstilltron som lade band på de annars så debattglada gänget. Men med lite uppmaningar så tinade snart frågorna fram, och Östros fick vad han tålde han också. Tillslut fick undertecknat frågan om att hålla ordning på vilka som begjort ordet och det är minsann inte lätt att försöka vara rättvis. Förhoppningsvis så fick även några nya ansikten som deltog en syl i vädret.

Det jag kan konstatera när jag tittar på lappen om vilka som ställde frågor är,endast 3 stycken kvinnor. Däribland jag, och kanske tog jag upp alla kvinnors tid, då jag invecklade mig i att förklara resonemanget som förts på morgonens möte kring hållbart arbetsliv och rätten till heltid. Kanske var det skälet till att inga fler kvinnor vågade ta till orda. Men jag hoppas att de kvinnor som deltog på både mötena i sådana fall kände att de fick svar av Tomas på några av de frågor som dryftades under frukosten.

Jag brukar faktiskt roa mig med att föra statistik över hur många män respektive kvinnor som begär ordet vid olika möten. Och kvinnor vet sin plats.
Det är ytterst sällan antalet kvinnor överstiger män. Nu är det inte det undertecknads stora problem, snarare tvärtom,jag har alltid haft svårt med att veta min plats, som min kära vän och distriktsombudman påpekade. Jag har en förmåga att köra min egen show och även svårt att formulera mig kort.(kolla bara inläggets längd) Det kan jag säkerligen bli bättre på, att formulera mig kort, alltså. Veta min plats kommer jag nog alltid ha svårt för, tror inte det riktigt är min grej.
Om nu Tomas Östros kände att han hamnade i skymundan så får jag väl passa på att be honom om ursäkt vid lämpligt tillfälle.

Annars läser jag och roas av hur de Nya Feministerna, nej förlåt Nya Moderaterna, fått det här med Internationella kvinnodagen om bakfoten och säger Grattis till alla kvinnor den 8 mars. Grattis till att vara underordnade patriarkatet , eller vad menar de? Andra som i sina bloggar uppmärksammar Internationella kvinnodagen är HBT-Sossen, Trollhare, Peter Andersson som också har en lista över bloggarna som deltar i den rödgröna bloggstafetten.

Själv känner jag att jag haft två riktigt bra möten, som gett mig ännu lite mer bränsle för att orka fortsätta valarbetet.
Jag avslutar detta lååånga inlägg med att citera Sveriges blivande statsminister Mona Sahlin:

“Jämställdhet handlar om halva folkets frihet

och hela folkets anständighet”

Mona Sahlin, partiledare för Socialdemokraterna
(Talet i sin helhet, Gör jämställdhet till en valfråga)

• Socialdemokraterna i Piteå försöker som vanligt tänka utanför boxen. Ska valprogrammet bli i form av en illustrerad… http://bit.ly/agzXxw #

Ingen har undgått skandalerna kring Röda Korset, med de höga arvodena, Jaguar som tjänstebil och det får givetvis vem som helst att må illa och känna tvekan till att fortsätta stödja deras verksamhet.

Det som är sorligt är, att det överallt finns män eller människor som gör som de vill, och hanterar sina uppdrag utan respekt. Och vi tror människor om gott, vi vill inte, ibland orkar inte, ibland vågar inte ifrågasätta eller ta tag när vi anar oråd. Artikeln i tidningen Fokus ger en bild av en grundlurad organisation, där en anställd som grädden på moset lurat till sig pengar.

Argumenten för att ha höga arvoden är för att man ska kunna locka till sig kompetenta och erfarna ordföranden. Rätt eller fel, men har man ett förtroendeuppdrag och dessutom ett högt arvode har man också ett stort ansvar. Jag tror inte man per automatik ska sparka sina förtroendevalda om det uppstår problem, för problem uppstår överallt och en del av uppdraget är att lösa dessa.

Men det finns naturligtvis en gräns då förtroendet är förbrukat.
Och för alla de som jobbar häcken av sig utan en krona i ersättning, eller de som ger förbehållningslöst så är det självklart att förbittringen blir stor när man får ta emot skällning från andra besvikna människor. Det som är bra med att ha valda på positionerna, politiker eller andra roller, är att medlemmarna faktiskt KAN byta ut dem. I en styrelse har alla ansvar, också medlemmarna har ansvar. Därför tycker jag, när ledande i en rörelse strular till det eller kanske under en längre tid gjort dåliga saker, bör man fundera på hur man använt sitt inflytande som medlem. Kunde jag ha gjort något annorlunda? Svaret är inte givet. Men makten att påverka är inte så långt bort som vi vill tro. Men det är ju så klart lättast så. För annars måste man ju bry sig. Och det tar tid.

Sedan vill jag bara avsluta med att jag kommer att fortsätta stödja Röda Korset, för att alla de som jobbar på Kupan här i stan gör ett toppen jobb, min absoluta favorit butik. Och för att Ulrica och Madelene som jobbar på Röda Korset Byrån mot diskriminering gör ett ovärderligt jobb.

“Ve det folk som inte
Tuktar sina styresmän"
Dom är störst men inte flest
Men kom ihåg att
Tomma tunnor skramlar mest”

Efter att ha tittat på Landet brunsås är jag lyrisk, mat, filosofi, samhällshistoria och mycket mer i samma program. Men jag konstaterar att jag nog också är en relik. En förhistorisk kvarleva, åtminstone i vissa delar.

Ta avsnittet som handlar om hur mycke mat vi kastar. Och att vi är så beroende av datum stämpeln istället för att smaka och lukta. För mig är det givet att man känner om maten är dålig. Inte kastar jag mat för att datumet har gått ut, det tycker jag är ett märklig beteende. Jag känner ju själv om det inte är bra. Kanske har det att göra med att jag är uppväxt med mjölk i hämtare, och att själv vara med vid slakt och förpackning. Inga datummärkningar att ta hänsyn till.

Eller ta det här om stressade barn familjer, jo vi tycker också att det är tight med att få ihop matlagningen när vi kommer hem. Men det där om att man lagar olika måltider för att barnen ska äta. Say what? Det enda undantaget som vi gör är om vi väljer att laga kryddstark mat, då gör vi något som är mildare till barnen. Men annars så äter de samma som oss. Och de äter alltid, inte så att de älskar allt. Men de äter sig mätta. De har också själva fått börja hjälpa till med maten, och lagar ibland mat till oss. Särskilt lördagsfrukost. De experimenterar gärna, precis som vi, de är sällan recept som gäller. Eget ska det vara.

Jag inser att jag är lätt konservativ på vissa fronter. Det jag däremot snappar upp och gillar är resonemanget att man kör med basmat och bas sex. DVS Alltså man har några standards som kan kör med på veckan, inga finesser men så att man blir tillfreds. Och sparar det där med finess och experiment till helgen då man har mer gott om tid.

Det lät lite roligare på tv:n, när han programledaren lyfta fram det. Men jag gillar tanken.