- Det perfekta livet

När jag var liten brukade jag följa med mina morföräldrar i skogen på bärplockning, jag plockade och sålde dem till bäruppköpare uppe i Arvidsjaur. För min gammelmorfar var bärplockning under hösten en sysselsättning och en sidoinkomst. Om jag inte minns fel så fick man då ca 12 kr/kg.(någon får rätta mig om jag är helt fel ute) Mer än 20 år senare är priset per kg 14 kr.

Idag kommer människor som när en dröm om ett bättre liv hit för att plocka bären i våra skogar och tjäna sig pengar. Många år gör man också det, även om villkoren är hårda, de är tufft att plocka bär 10 timmar per dag eller mer. De sover i sovsäck på golv, betalar hyra för det, samt för mat och de bilar de behöver för att ta sig runt. Inget lätt, men säkert värt det om man kan komma hem med en årslön.

Men hur blir det när bemanningsföretag målar upp bilden om guld och gröna skogar, lockar 6000 Thailändska män och kvinnor att komma hit när skogens guld är så glest? Fler ska göra vinsten på färre bär. Rubrikerna och artiklarna i våra lokaltidningar talar om katastrof för många.

Vems är ansvaret? Många har skuldsatt sig för att komma hit. Och visst, det är på egen risk. Men att komma hit jobba för 14 kr/kg är en risk i sig. Tänk om man blir sjuk, eller gör sig illa det kan man tänka själv. Men att veta att det i höst inte skulle bli bär, de kan thailändare inte veta.

Hur är det med bäruppköparna då? “Genom-onda” människor som vill profitera på mindre beställa allihopa? Nej det tror jag inte. Säkert finns de bland bäruppköparna som på andra ställen men är troligen inte fler där än i någon annan bransch.

Företagen som köper bären då? De som sedan ska göra sylten, vad har de för ansvar? 14 kr kg är inte mycket. Varför bara 14 kr/kg? Konkurens svarar sylttillverkarna. De måste hålla låga priser för annars köper inte folk deras sylt i butiken. Är du villig att betala det dubbla priset för en burk sylt för att den som plockar ska ha en vettig timpenning?

De flesta av oss vill så klart handla billig mat, och vi lägger mindre del av vår totala inkomst på mat än tidigare i historien, trots att vi upplever att maten blivit dyrare. Men vi vill ha råd med IKEA möbler, resor till Thailand och nya märkes jeans. För det mesta är priset som betalas för att vi ska få allt detta väldigt långt borta. Just nu så är de lite närmare, i Pontushallen i Luleå. Där 200 bärplockare våndas över sin situation och önskar att de aldrig sett ett blåbär ännu mindre ha lånat pengar för att komma hit och betala dyrt för att jobba hårt.

I år är jag glad att jag plockat egna bär, för det känns som sylten kommer ha en bitter smak av slaveri. Men å andra sidan så fylls hyllorna i butiken av mat där människor slitit hårt för att jag ska få köpa billigt, varje dag.

Artiklar i ämnet: Rättvisemärk blåbären, Bärsäsongen en fotbolls match, Burop mötte arbetsledare, Petersen kräver regeringen hjälp, Så nära slaveri man kan komma

One Response to “Sylt med smak av slaveri”