- Det perfekta livet

Egentligen borde det inte vara en nyhet, det att SD har fel, enligt denna artikel i Aftonbladet.   

Dock är det ju skönt att det kommer upp att de faktiskt är ett parti som lägger sin politik på gissningar, antagande och rena lögner. Kanske kommer någon och säger att det är väl lika för alla partier. Där håller jag dock inte med. SD har äntligen kommit ut ur rasist garderoben.

Men visst alla partier har en grundläggande tro, ideologi, om hur man tror att samhället ska byggas. Sverigedemokraterna bygger sin politik på en verklighet som inte finns. Det finns inget Sverige åt Svenskarna. För deras bild av Sverige existerar inte och har aldrig gjort. Landet med alla blonda, alla utan koppling till andra länder och religioner är en nationalromantisk illusion. Deras politik bygger på rädsla och fördomar, som ska sägas, många utav oss bär på.

När vi blir pressade och utsatt blir vi också rädda. I lågkonjunkturen när allt fler blir arbetslösa vill vi gärna hitta problemen hos någon annan än oss själva. Då är det lätt att säga: de är för att invandrarna tar våra jobb eller andra liknande inlägg.

4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Och det förstärks,särskilt när vi har en regering som i princip säger till de arbetslösa:
Det är ditt eget fel om du inte får dig ett jobb, då är du omotiverad och är inte pressad nog att ta de jobb som finns. Oavsett om du är kvalificerad eller ens har möjlighet att ta dem. Eller om de ens finns. Idag är skillnaden mellan lediga jobb och antal arbetslösa väldigt stort.

Eller när regeringen säger till de sjuka: Du är inte sjuk, inte tillräckligt i alla fall. Du kan utföra uppgifter, och därför är du egentligen arbetslös. Även om de där jobbet du kan utföra inte är tillgängligt.

Det jag vill säga är att pressade människor blir rädda, och rädda människor har lätt att hamna i panik och vill hitta syndabockar. Sedan är diskussionen till integrationspolitikens problem något helt annat.
Det finns mycket att göra på området, framförallt för dem som vi tar emot, men också för att inte skapa motsättningar.

Här Soran Isamil i en kommentarer till Jimmy Åkessons utspel och till integrationspolitikens problem. Man måste bli inbjuden om man ska kunna delta:

Jag säger NEJ!
Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin, någonstans, någon gång att rösta på eller kompromissa med Sverigedemokraterna. SDs politik är bakåtsträvande och osmart. I min vision så bygger vi inte samhället på rädsla och okunskap. Jag tror att vi mår bäst av att möta människor med olika bakgrund, vi utvecklas genom kunskap och förståelse inte genom att skapa gränser och sätta upp murar. Vi kommer som nation att halka efter om vi inte ser alla människor som bor här som resurser. Vi behövs, allihopa. Politikens roll är att se till att alla får möjlighet att bidra!

Du som läser detta inlägg. Säg Nej du också. Gör så här:

1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna.
2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.
3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom bildkoden: <imgsrc=”http://www.socialdemokraterna.se/knappar/d3b1b132e2aa4da5903d213a8d17d88b.png”>
4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Jag hittade den här hos Mitt rosa liv.  Grundaren är Fredrik Pettersson, Arvid Falk säger också nej, och så gör också Peter Högberg. Jag uppmanar:
Anna-Min resa, Fredrik Lundh, Helena Stenberg, Jonas Gardell, I Mari.  och Kafferepet.