- Det perfekta livet

Om jag hade haft 3 minuter, hade jag hunnit säga detta om varför jag tycker att föräldraförsäkringen måste individualiseras och varför vi inte ska kalla det för “pappamånader”. Nu blev det bara 1 minut för att vi började med 3 minuters talar tid till alla och de flesta inte höll det.

Partivänner
Det handlar om ett system som vi gemensamt finansierar. Ett system som får konsekvenser att
kvinnor får sämre löner, sämre pension, och sämre möjligheter på arbetsmarknaden.
Det handlar om ett försäkringssystem som gör att min vän Jonas inte med självklarhet förväntas/få möjligheten att vara hemma från sitt arbete för att ta sin del av ansvar för sina barn, som han så innerligt önskar. Det ger också, i fall av separationer, färre pappor rätten att vara med sina barn.
Jag räknar med att kongressen redan känner till de negativa konsekvenserna, och jag hoppas att ni
är bredda att ta ett lite större kliv.

Våra idéer och förslag får konsekvenser långt in i framtiden. Och att fortsätta med denna utveckling och låta det ta ytterligare 60 år innan vi uppnår ett jämnt uttag, är inte en gåva jag vill ge till mina döttrar Saga och Tova. Och heller inte till deras kompisar Terje och Elias.
Vi behöver orka lite mer kära partikamrater.

I Norrbotten hade vi hoppats på att den här kongressen skulle handla om delad eller tre delad, inte börja med en extra ”pappa månad”.

Snälla ni, det heter väl ändå inte pappamånder och mammaledighet ?
Jag är övertygad om, att genom att säga att: den del av föräldraförsäkringen som är tilldelad den ena vårdnadshavaren är pappamånder, istället för att främjar ett mer jämnt uttag av denna i mångt och mycket fantastiska försäkring, istället segmenterar att det är ”den där kortare tiden” som är till för papporna.

I grunden handlar det om barns rätt till båda sina föräldrar men också hur framtiden ska se ut för våra söner och döttrar som vuxna, som föräldrar. Det är dags att ta ett lite större steg, låt oss göra det här ikväll.