- Det perfekta livet

Under denna frågeställning deltar jag idag i en konferens som ordnas av Kommunförbundet Norrbotten.
Några kommuner har jobbat med projekt om hur man arbetar med ungdomars inflytande. Däribland Arvidsjaur
som vi just nu befinner oss i.

Under de senaste åren har det varit ganska turbulent i Arvidsjaurs kommun, ekonomisk nedgång har gjort att svåra beslut behövde fattas. Frågor som berört unga människor, däribland nedläggningar av skolor. Det har väckt stor uppmärksamhet och stor frustration och reaktionerna
hos de unga har inte uteblivit. Robin Enander, SSU Arvidsjaurs ordförande och engagerad i elevrådet har framförallt kritiserat besluten
för att de aldrig inkluderat de unga i processen över vilka beslut skulle fattas.

Kritiken har gett resultat, idag är Arvidsjaur en av de kommuner som gett sig in i att arbeta med hur man ska se till att unga får vara med och forma sin framtid.
Det klagas många gånger på att unga inte engagerar sig, inte bryr sig. Jag hävdar med bestämdhet att det inte är sant. Unga bryr sig visst.

Jim Broström, kommunförbundet ställer sig frågan:
Är det genetiskt fel på dagens unga. Eller är det så att vi måste jobba med det vuxna. På hur vi låter unga vara med och ta plats och bestämma.

För det vi ofta missar är att vi som vuxna vill att unga ska vara med och bestämma. Men vi vill att de ska bestämma det vi vill. Vilket så klart leder till frontalkrock.
Något som vi också behöver inse är att se att vuxen rollen har förändrats. Dagens barn och unga sitter idag på en mängd kunskaper som vi som vuxna helt eller delvis saknar. De har möjlighet att själv söka sig kunskap som vi saknade under vår uppväxt tid.
Unga beskrivs ibland som oartiga och uppstudsiga för att de ifrågasätter våra beslut. Det vi glömmer är att vi satt upp mål om att unga ska tänka självständigt, ska ifrågasätta. Något som blir viktigare och viktigare i vårt samhälle, med de informations flöde som vi ska ta ställning till och sålla bland.

Jag ser ungdomars inflytande som en tillväxtfråga. På samma sätt som ett fördomsfritt Norrbotten där alla kan få växa och utvecklas, kvinnor, män, unga och gamla, infödda, inflyttade, hetro, homo, kristna,muslimer, osv är viktigt är delaktighet en nyckel till att se Norrbotten som sitt framtidslän.

Som politiker, och som ung (nåja relativt, har varit ialla fall) så har jag ofta fått höra att unga saknar erfarenhet och därför inte kan delta i besluten. Det man då glömmer är att de som är unga idag sitter på en unik kompetens. De vet vad de innebär att vara ung idag. Det är det ingen annan som har.

För mig är det här en dag som återkopplar till min egen ungdomstid, och får mig att både glädjas och känna igen. Tacksam för att jag mött de människor jag gjort på vägen. Men också ett mått av självkritik. Hur är det? Har jag själv blivit den som vill att unga ska fatta de beslut jag vill? Värt att ha med i min egen vardag.