- Det perfekta livet

Det har varit mycke snack om jämställdhet från Moderaterna på senaste tiden. Ett tag lät det nästan som man skulle kunna tänka sig en lagstiftning liknande Norges för att komma till bukt med att näringslivets bolagsstyrelser konstant lyckas förbise att kvinnor har kompetens. Hörde Hillevi Engström på p1 och tänkte att nu kanske det hänt något även inom Moderaterna. Det utbröt ramaskri bland andra borgerliga politiker efter att uttalanden om att Moderaterna kanske, eventuellt någon gång i framtiden om bolagen inte löser det, kunde tänka sig kvotering.

Den bittre kunde naturligtvis tänka att det handlade om populism, men jag hoppades på att vi kunde välkomna Moderaterna upp på båten och att man verkligen insett att det finns strukturer i samhället som håller tillbaka kvinnor. Men debatten i söndags gav mer besked. Inga planer på kvotering. Det var bara läpparnas bekännelse, man ojjar sig över problemen med löneskillnader, men man lyfter inte ett finger för att göra något åt dem.

Det positiva om vi pratar jämställdhet är nyheterna om att man från regeringen utser en ung, kvinna som dessutom är gravid till EU minister. Det applåderas både från höger och vänsterkant. Samtidigt innebär det att en av de få som vågat sticka ut nu dämpar sin stämma, som tex Peter Andersson befarar.
Självklart får Birgitta Ohlsson ändå frågan hur hon ska klara av minister jobbet, hon som ska ha barn. Även den första frågan jag fick från media när valberedningens förslag till riksdagslistan presterades i förra veckan.

Och om det vore så att alla män fick samma fråga så visst, men så är det inte. Klart att det är ytterligare en utmaning att ha barn och ha ett ansvarfullt yrke med mycke resor. Min pappa jobbade borta hela veckor när jag var barn, är ganska säker på att han aldrig fick frågan. Så om nu män klarar av att kombinera att ha en familj och ha ett yrke, då torde väl kvinnor också kunna det. Eller för att citera Lars Ohly,man är förälder oavsett om man är man eller kvinna.