- Det perfekta livet

Posts Tagged ‘arbetsförmedlingen’

Ibland blir jag uppgiven men sådana här gånger blir jag arg. Riktigt arg.
Som arbetslös är man fan i mig rättslös. Inte nog med att man har sämre ekonomi, har svårt att leva det liv man önskar, känner sig orolig och ibland känner hopplöshet. Man ska förnedras också.

Själv fick jag under min tid som arbetslös ha min svärmor att hämta och skjutsa mig till AF, (6 mil)för att knappa in mitt personnummer, en åtgärd som tog 1,5 minuter på sin höjd. Vilket kan kännas irriterande men det här är ju än värre.

Man ska tydligen inte ens ha rätten att sörja, eller stötta sina anhöriga som arbetslös. Villy fick inte boka om sitt möte på Af när hans svärmor skulle begravas, enligt Aftonbladet.  Han säger att han inte drabbats så hårt ekonomiskt, men det är inte det som är grejen. Det är att man redan är utsatt och saknar möjligheter som de som har ett arbeta har, inte ens ska ha möjligheten till sorgbearbetning som begravning faktiskt är.

En annan som vet en del om arbetslöshetens våndor är HBT-Sossen.

ger kommunerna och landstingen osmakliga smörgåsbord. Läs gårdagens inlägg.

Tillsammans med representanter från SSU besökte Fredrik Lundh arbetsförmedlingen i Piteå på tisdagen. Dels för att få en lokal lägesrapport, men i än högre grad för att presentera det rödgröna alternativet ”Ge alla unga en chans!”
Detta hann vi med innan gårdagens dörrknackning, som ni kan läsa om på www.skitinteieu.se, mer om rapporten och besöket på arbetsförmedlingen läser ni i dagens Piteåtidningen.

Jobben jobben jobben. Överhörde ett gäng transportanställda prata idag. Det är verkligen jobben som det pratas om överallt just nu. Eller ska vi säga avsaknad av jobb och avsaknad av en regering som tar problemet på allvar. Bland pensionärerna på dagens diskussionslunch var det ockå jobben de med sina erfarna och prövade tankar känner stor oro inte bara för sina barn och barnbarn utan för hela trygghetssystemet.

Tillväxtlänet Norrbotten har haft en fördröjning innan krisen börjat få sin verkan här, men nu slår den ut med full kraft. De stora industrierna bromsar, LKAB, SSAB är två av jättarna som nu drar i nödbromsen. Ytterligare 100 varsel läggs, och nu börjar det synas i service yrken runt i kring. Besökte idag arbetsförmedlingen, och där hade arbetförmedlaren jag pratade med just sagt upp sig och tagit ut en tidig pension för att efter 30 år ansåg att nu var det inte meningsfullt att jobba där mer. Det är en omöjlig situation.

Gruvfacken mullrar mot Wanja men det är INGET  i jämförelse med det missnöjje som nu sprider sig som en eld över de norrbottniska kynnet, och det är inte att leka med när de härsknar till. Fler bakslag når oss i dagarna. Banverket har inte längre med det fortsatta byggandet av Norrbottnia banan på sin plan fram till 2021 vilket ytterligare spär på misstron hos Norrbottningarna. Kommunalråden reagerar, och uppmanar länets borgerliga ledamöter i riksdagen att agera men de sussar sött ihop med resten av den sovande i regeringen. Men å andra sidan har regeringen tydligt visat att Norrland inte hör till deras intressområden, lika lite som låginkomstagare är det.

Imorgon ska jag ut tillsammans med länets riksdagsledamöter och knacka dörr. Vi hade tänkt få prata om EU, men jag tror att det kommer att bli en hel del prat om arbetlöshet och vart regeringen som sa att jobben var viktigast av allt tagit vägen.

Konjunkturinstitutets rapport borde väl om något sätta fart på regeringen, men den sover vidare och väntar på att ”skit åren” ska gå över av sig självt.