- Det perfekta livet

Posts Tagged ‘jobbkongress’

Många goda talare har de varit under kongressen, Monas var lysande och något jag kommer bära med mig under vintern och fram till valet. Men kanske det tal som berörde mig mest höll ändå Anna-Greta Leijon som valde att prata om det jag ser som en av våra stora “naturtillgångar” i landet, våra pensionärer.

“Det ska löna sig att arbeta- men det ska också löna sig att ha arbetat” fortsätter Anna-Greta Leijon. Det rör naturligtvis den orättvisa beskattningen av pensionen som ju faktiskt är intjänad lön. Här har kongressen, och Mona varit tydlig, detta är inte rimligt och det ska förändras med en Socialdemokratiskt regering.

Pensionärer och ungdomar har något gemensamt, för de buntas ofta ihop som grupp, generaliseras och förvägras att vara individer. De är ingen enhetlig grupp, vare sig pensionärer eller ungdomar.

Anna-Greta säger: Bilden av pensionärerna är en bild av de som gjort sitt!

När hon i sitt anförande ber de pensionerade företrädare som finns i salen blir det tydligt att det handlar inte om några som gjort sitt. Och samma tänker jag om de älskade pensionärer som varje vecka i vår hemkommun besöker Sossestugan, jag ser inte människor som gjort sitt. För de har inte slutat tycka, de har inte slutat tänka . Visst, de är ganska så “besvärliga”, och det kan vara mycke “förr i tiden” men de sitter på en ovärderlig erfarenhet och de är ingen brist på engagemanget.

Jag blir tårögd och tacksam i tanke på den generation som slitit och kämpat för det som vi idag ser som självklart. Därför är det så provocerande med en regering som säger att vi har nog inte råd att gemensamt ta ansvar för de som byggde landet för oss. Det måste nog tas ur egen plånbok. Så att det blir den som har råd som för duscha några gånger i veckan, de som har råd som får bra mat på äldreboendet osv.  Det säger samma regering som sänkt skatten med lika mycket som hela äldreomsorgen kostar.
Det är som Ylva Johansson säger omoraliskt. Låt oss respektera den generations överenskommelse, där de som idag är de gamla, sjuka och svaga få den hjälp de behöver. För att de sett till att vi fått rätt till bättre utbildning, säkrare arbetsplatser, och toalett inomhus som Ylva sa i sitt anförande.

Och det är ingen tvekan om när Anna-Greta Leijon kallar upp de äldre företrädarna på scenen, vilket är många och de är ett namnkunnigt gäng däribland Ingvar Carlsson och Ingela Thalén och Majlis Lööw. Att det här är inte människor som gjort sitt. Och de lovar också kongressen att vara valarbetare som ser till att vi vinner valet 2010.

Tack för det!

Om jag hade haft 3 minuter, hade jag hunnit säga detta om varför jag tycker att föräldraförsäkringen måste individualiseras och varför vi inte ska kalla det för “pappamånader”. Nu blev det bara 1 minut för att vi började med 3 minuters talar tid till alla och de flesta inte höll det.

Partivänner
Det handlar om ett system som vi gemensamt finansierar. Ett system som får konsekvenser att
kvinnor får sämre löner, sämre pension, och sämre möjligheter på arbetsmarknaden.
Det handlar om ett försäkringssystem som gör att min vän Jonas inte med självklarhet förväntas/få möjligheten att vara hemma från sitt arbete för att ta sin del av ansvar för sina barn, som han så innerligt önskar. Det ger också, i fall av separationer, färre pappor rätten att vara med sina barn.
Jag räknar med att kongressen redan känner till de negativa konsekvenserna, och jag hoppas att ni
är bredda att ta ett lite större kliv.

Våra idéer och förslag får konsekvenser långt in i framtiden. Och att fortsätta med denna utveckling och låta det ta ytterligare 60 år innan vi uppnår ett jämnt uttag, är inte en gåva jag vill ge till mina döttrar Saga och Tova. Och heller inte till deras kompisar Terje och Elias.
Vi behöver orka lite mer kära partikamrater.

I Norrbotten hade vi hoppats på att den här kongressen skulle handla om delad eller tre delad, inte börja med en extra ”pappa månad”.

Snälla ni, det heter väl ändå inte pappamånder och mammaledighet ?
Jag är övertygad om, att genom att säga att: den del av föräldraförsäkringen som är tilldelad den ena vårdnadshavaren är pappamånder, istället för att främjar ett mer jämnt uttag av denna i mångt och mycket fantastiska försäkring, istället segmenterar att det är ”den där kortare tiden” som är till för papporna.

I grunden handlar det om barns rätt till båda sina föräldrar men också hur framtiden ska se ut för våra söner och döttrar som vuxna, som föräldrar. Det är dags att ta ett lite större steg, låt oss göra det här ikväll.

I veckan är det politik 24 timmar om dygnet. Det är Socialdemokraternas kongress, och jag har fått möjligheten, förtroendet att vara ombud. Det är spännande, det är jobbigt, för det är långa nätter och tidiga mornar. Förra natten höll förhandlingarna på till kl 02.00.

Men det är värt det, varje minut är det värt det. För vi får tillsammans forma framtidens politik och det mina vänner, är bland det viktigaste jag vet. Det handlar om vilken riktning vi ska ta i många stora frågor.

Om arbetslöshetsförsäkring, om föräldraförsäkring om pensionen, om skolan och mycket mycket mer.
Ni kan följa oss på vår gemensamma kongressblogg, där kommer de flesta av mina inlägg att finnas.

Ja jag är fullständigt allvarlig. Jag ska göra en investering som jag tänker göra snarast. Önskar att jag hade en sådan redan nu. Jag har funderat vridit och vänt på mina förslag inför kongressen och har svårt att bli riktigt riktigt nöjd. Alltid är det något som kunde filats på lite till.

Tillslut fick jag släppa ifrån mig texten i alla fall, och det kändes ödesmättat att trycka på “sändknappen”

Nu har jag gjort mitt bästa som jag för stunden kan prestera, och mitt bästa är alltid gott nog. Det skulle jag behöva ha en ständig påminnelse om. Jag vill alltid kunna lite lite till, bli lite lite bättre. Funderade på en tatuering med budskapet. Men nu har Maria hjälpt mig med en annan lösning. Fina kloka Maria har så klart gjort e t-shirt med tryck.

Finns att beställa här! Hennes blogg hittar ni här

Annars är det kongressfeber som gäller. Mycket som ska fixas och ordnas. I media spekuleras kring strid mellan stad och land, men jag är inte orolig för det. Jag spår att det är jobben som kommer bli den stora frågan. Möjlighet att arbeta utifrån sin förmåga.

Annars tycker jag artikeln i Svd förvånar, med tanke på kritiken att Mona inte syns tillräckligt. Som Mitt i Steget kommenterar så haltar deras jämförelse något, annars är jag den att ofta påminna om Monas annorlunda ledarskap vilket känns och märks tydligt.  HBT-sossen om kongressen, även Mats Engström skriver om kongressen och Veronica Palm om sina förväntningar.

Har ägnat några dagar åt 7,7 kg luntan med motioner och de politiska riktlinjerna inför höstens partikongress. Det är många människors engagemang att hantera, 1107 motioner som hanterar allt från barnens villkor till de äldres situation. Det känns stort och det känns lite skrämmande att få förmånen att att representera våra medlemmar.

Det innebär också att jag hunnit med att träffa de andra ombuden, både i min egen delegation men också från andra konstellationer. Det är många människor med lång erfarenhet, särskilt inom politiken.
Många är heltidspolitiker, vilket ju får mig att fundera över hur representationen.

Alla som är heltidspolitiker är HELT vanliga människor, jag säger ingenting annat. Men däremot har de som är heltidspolitiker redan forum och stort inflytande över partiet och politiken. Varför då inte låta andra, som är engagerade få utrymme på ex partikongresserna.

Man måste vara ett känt ansikte, för medlemmarna röstar på någon som de vet vilka de är säger man. Och det stämmer. Självklart så lägger vi röster på dem som är synliga, som vi vet något om.
En del gör ansträngningar med att göra foldrar med presentationer  vilket ger en bild av vilka som kandiderar och ändå så väljs de mest kända ansiktena. I alla fall oftast.

Jag har fått förtroendet att vara kongressombud i år, men OM jag tex. skulle bli heltidspolitiker någon gång i framtiden så tänker jag inte ställa upp som ombud till kongressen. Det är hur jag tänker att man kan lösa detta med att en allt för stodel är heltidspolitiker som åker på partikongress.

Förhoppningsvis kommer jag inte heller att i mina framtida presentationer berätta att jag varit på 10 kongresser tidigare, och tro att folk ska tycka att det är imponerande.

I år fick jag, Ida Johansson, och Lar-Olov Pettersson åka från Piteå. Tackvare att våra två kommunalråd, och vår riksdagsledamot valde att INTE kandidera.

En artikel i Kuriren om vår kongressträff.
Info på Socialdemokraterna i Norrbottens hemsida om kongressen.

Lite mer lästips angående mitt inlägg finns hos HBT –Sossen. Här och här.

Vad tycker du att vi som ombud ska ha med oss till den
Socialdemokratiska kongressen i höst?

Annars gläds jag idag åt att regeringsrätten idag meddelar att de slagit fast att Madeleine äntligen får heta Madeleine. Artikel här. Hipp hipp hurra! Fira med skumpa idá (eller kanske på fredag?)