- Det perfekta livet

Posts Tagged ‘Norrbotten’

Jag gapade stort när jag såg det här klippet. I detta inlägg “snor” Maria Wetterstrand min devis om att Hållbarhet är mer än miljö, och pangar till Björklunds argument så det sjunger om det. Härligt!

Hållbarhet är mer än miljö
Första gången jag yttrade det högt, var när S-kvinnorna i riksdagen träffade Mona Sahlin, Nalin Pekgul och Claes Borgström. Ny ersättare, och nervös så begjorde jag ändå ordet för att säga att jag tycker att vi borde prata om Hållbarhet i ett vidare perspektiv. Maria Wetterstrand var inte där.

Och jag tror nu inte heller att Maria Wetterstrand läst minda tidigare blogg inlägg om att hållbarhet är mer än miljö och bestämt sig för att lägga vantarna på begreppet.

Snarare så att vi oftare än vi tror tänker samma tankar. Hörde ett radioprogram som handlade om just detta. Att det inte är så mycket nytt i tankvärlden som vi vill tro.

Men jag anser mig vara i gott sällskap om denna tanke. Och på gårdagens pressträff när vi presenterade länets riksdagskandidater så fick jag frågan om vad som var det viktigaste.

Jag svarade Jobben.

Oväntat? Nej, inte alls. Bengt-Urban Fransson beskriver i sin ledare varför jobben är så viktig för Socialdemokratin. Men jag vill tillföra mitt perspektiv på det hela, och det är att jag har varit arbetslös med den här regeringen. Och det är kränkande att få höra att man behöver öka motivationen genom att sänka a-kassan.

Nr 1. A-kassan är ingen lyxinkomst. Det finns en ekonomisk motivation redan.

Nr 2. Jobbet ger arbetskamrater och gemenskap

Nr 3 Jobb ger också personlig utveckling, på flera plan

Nr 4 Det ger ett sammanhang och man känner meningsfullhet

Det andra jag sa, är att jag gillar att prata om Hållbarhet.
Hållbarhet som att miljö frågan är inte är ett arv, det är ett lån från framtida generationer. Ett ansvar som måste tas nu, och inte skyfflas över på våra barn.

Men hållbarhet är så mycket mer. Det handlar om att vara Hållbar hela livet. Arbetslivet ska vara utformat så att man orkar fram till pension, på heltid, och sedan också orkar leva.

Familjelivet, att vara två heltidsarbetande med barn kräver en hel del. Där har vi som samhälle ett ansvar att se till att stötta upp så att familjelivet blir Hållbart.

Några exempel på hur man kan resonera kring Hållbarhet. Jag har en mängd exempel på detta.
Och när jag och några kloka spånade i vad jag vill ha för budskap i valrörelsen så kom jag fram till att för mig handlar det om:

Hållbarhet-genom hela livet

Jag återkommer på detta ämne,
för det kommer nämligen att vara plattformen för min kommande kampanj sida.
För jag tror till skillnad från Anders Borg, att ökade klyftor INTE är lösningen för ett hållbar samhälle.

Vald av partivännerna att vara en av som står på vad som betraktas vara valbar plats. Vilken grej! Alla människor som kramat och gratulerat, och de som grattat via facebook, telefon och sms.
Det är rörande. Jag känner mig stolt och tacksam.

Och trött.

En intensiv helg, då jag både varit ombudsman för Örnarna och jobbat, varit riksdagskandidat
och ledamot i distriktsstyrelsen. Lite väl många roller på en och samma gång om ni frågar mig.
Men med några mindre krockar (som att jag såg till att mata “Örnungar” när riksdagskandidaterna
skulle upp på scenen och att jag inte hunnit med att prata med motiveringarna till årets medlemsutvecklingspris, så har allt flutit på.

Den stora nyheten blev att Butch inte hade medlemmarnas förtroende att flyttas högre upp på
riksdagslistan. Med röstsiffrorna 170 mot 79, fick han nöja sig med att stå kvar på 8:e plats.Och det är minsann inte heller illa. Eller nöja sig. Sven-Erik är ju som jag känner honom ingen som nöjer sig. Och därför ska han nu gå ut i vad som beskrivs som den största personvalskampanjen i Norrbottens historia.

Inte så svårt i och för sig, med tanke på att de har varit en marginell företeelse tidigare val. Missförstå mig inte. Jag tycker att det är kanon bra att Sven-Erik gör en personvals kampanj,
det är bra att kandidaterna på listan profilerar sig. Det ska alla göra, åtminstone fram till plats 20 tycker jag. Så jag hopps att det blir den största kryss kampanjen i historien- på riktigt.

Nu är det valrörelse för hela slanten, jag är så taggad, som jag skrivit om tidigare. Inte heller behövde jag oroa mig för hur debatten skulle föras. Det var väldigt fint, alla talade för sina kandidater och jag är mycket rörd över Helena Stenbergs fina ord om mig.

De som känner att de vill vara med och stötta mig, på ett eller annat sätt, mejla mig på
hannah@clmeida.nu Jag kommer att behöva ditt stöd.

Ikväll blir det dock att lägga sig på soffan en stund, mysa med älskade maken och se ett avsnitt
av solsidan innan sängen kallar. Partiets kall får återupptas imorgon då jag träffar PRO.
Läs gärna min Återuppståndne vän Fredrik Lundh Sammeli som sammanfattar dagen:
Stolt, rörd och djävligt laddad.

Som jag skrivit tidigare har vi varit ett gäng Netroots bloggare som under helgen ätit gott, druckit gott. Bara för att ingen ska få för sig något så understryker jag som Rose-Marie påpekar i sitt inlägg, vi betalar vinet själva. Vi har umgåtts, fått ansikten på bloggnamnen och vi har även dansat Linedance. Som jag misstänker att Björn på Allianfritt kommer att lägga ut till vår allmänna förnedring.

Men framför allt har vi delat kunskap, tankar och flyttar nu fram positionerna ytterligare i bloggosfären.
Att blogga kan om man önskar vara ett sätt att hjälpa till att vinna valet. Berätta din syn på, varför det är dags att ge regeringen Reinfeldt, från ditt perspektiv.

Vi som är politisk aktiva är gärna förtjusta i att presentera siffror, men det är ju människorna bakom siffrorna som gör det verkligt och man förstår varför regeringen Reinfeldt inte kan få fortsätta att rasera försäkringssystemen.

Du som fått smaka på regeringens politik, som kanske bloggar, även om det inte  handlar om just det mejla mig och tipsa om din blogg. Om du inte bloggar och ändå vill hjälpa till och bidra med din erfarenhet kan du gå in på Kalla Sverige, där kan du skriva din berättelse. Gör det NU!

Bloggar kan användas för att protestera, reagera eller tex informera om något du anser vara angeläget. Det kan man göra på sina egna bloggar.  
Maud Olofsson däremot, som nu enligt SvD KU-anmäl, har istället använt en statlig myndighets blogg för att föra ut sin egen politik. Alliansfritt har skrivit om detta och även Mitt i steget som också skriver lite om hur det fungerar i Sverige med politik och myndighet. HBT-Sossen kommenterar också, och bilden i hennes inlägg förgyller och roar.

Att vakna före väckaren innebär att man får tid över på morgonen, en morgonpromenad vid Yngern i vinterskrud är vackert. Storstads blogginlägg har titel Bommers i mitt hjärta och jag tror att många har ett stort hjärta för Bommersvik bland annat Piteås kommunalråd Helena Stenberg.  Jag har inte hånglat på SSU kurser på Bommers som en del andra har, jag var “vuxen” och stadgad när jag gick Funkisar för SSU ombudsmän här. Men jag har betydelsefulla minnen härifrån utan hångel. Och det känns lite som hemma.

Bonden som bor närmast har plogat upp en bit efter naturstigen och jag följer vägen en bit, studerar spåren från haren som hunnit före mig. Det är tyst, på när som fåglarnas sång. Det känns nästan som hemma.

En glädjande morgonnyhet är Bittens blogg, ni vet hon som ska bli kommunalråd i Överkalix. Birgitta är ny i bloggosfären. Jag hälsar henne hjärtligt välkommen. Det känns gott att flera regionala företrädare i Norrbotten förstår bloggens möjligheter.

Efter en fantastisk frukost, sätter vi igång, Netroots bloggarna som deltar i helgen sitter alla uppkopplade. Och det känns skönt att vara bland gelikar. Där en dator framför sig är en självklarhet och inget annat.

Bilden är lånad från Alexandras facebook. I väntan på våra gäster föreläsare, skriver alla flitigt.  Alliansfritt skriver om att Reinfeldt tidigare uttalat erkännande av folkmordet.
Rödaberget gör en analys över de borgerliga småpartiernas desperation. Ulrika Falk om Jämställdhetspotterna.

Fler intressanta postningar kommer garanterat att komma under dagen. Och kanske rapporter från alla varför de bloggar. Eftersom det var en av de frågor som Johan Ulvenlöv ställde så här på morgonen. Stora frågor. Ungefär som livets mening. Tur att jag vet att det är 42, efter att ha läst Liftares Guide till Galaxen.

Jag älskar min by, jag är en riktig riktig byfåne, en lantlolla som inget hellre vill än att bo just på den plats min familj slagit ned bopålarna. När jag varit på besök i Storastaden och återvänder hem får jag en sådan löjligt överväldigande tacksamhet när jag kliver ur flygplanet. Efter en längre tripp har jag nästan lust att kasta mig på marken och dra in dofterna av mitt hem. (ja ja, inte på flygplatsen)

Min kärlek till min by, till min stad, till mitt Norrbotten är stor. Som ni vet så innebär också ett långvarigt förhållande att man inte ser allt i rosen rött utan också ser vissa brister. Och som politiker tror jag det är viktigt att göra det.

En av våra stora utmaningar handlar om utflyttning. Nu kanske ni tänker att jag det är ju inte så konstigt, det är ju bara skogsfolksfanatiker som du som gillar att bo där det inte existerar lokaltrafik. Men jag tror inte det. Däremot är jag övertygad om, att ska Norrbotten vara ett framtidslän måste vi ta tag i en del fördomar och ojämlika förhållanden som finns. Det sägs ofta att ungdomarna är vår framtid.
Och jag tror inte att Framtiden vill bo i ett län där man inte har möjlighet att utvecklas, där man inte får vara sig själv.

Vi måste kunna förmedla framtidstro och öppenhet. Fördomar och inskränkthet kommer vi inte ha råd med. Det kan handla om andra religioner, eller människor från ett annat land, eller bara människor som vill våga visa sin kärlek till den de älskar. Fördomsfrihet är en tillväxt fråga.

Jag vill vara med och se till att Norrbotten utvecklas till att på riktigt vara som i Norrlands Guld reklamen. “Där man får vara sig själv för en liten stund”. Oavsett om du hetro, homo, bi eller transperson.

Idag kan jag stolt meddela att vi har bildat en interim styrelse för HBT(S) Norrbotten och kommer att söka ingå i HBT(S) på vår förbundskongress i maj. Ett led i att utmana fördomarna, sprida kunskap för att göra Norrbotten till ett ännu bättre län att leva i- för alla.

Men det är inte bara på landsbygden man har problem med att förstå att människor vill kunna definiera sig själva utan vare sig sexualitet eller kön. Även skribenter på aftonbladet har det.

Vill du vara med och sticka hål på fördomarna? välkommen som medlem. Skicka mig ett mejl på hannah@clmedia.nu märk mejlet med Medlem HBT(S) Norrbotten.

Det har varit mycket snack om valberedningens förslag till listor inför distriktskongressen i april då landsting och riksdagslistor fastställs. Stor fokus har lagts på avhoppare och på ett av namnen som inte placerats på valbar plats. Trots att det finns fler föreslagna som inte hamnar som förslag, alls.

När man själv är kandidat får man så klart vara en anings försiktig med vad man säger, men jag måste säga att ÄNTLIGEN är det någon på NSD som lyfter blicken och tänker själv. Jag vet inte om jag ska tro att det är för att det är en kvinna, men det glädjer mig att Lotta Nilsson uppmärksammar att Östra Norrbottens lista i valberedningens förslag toppas av en kvinna, en ung kvinna. Ellinor Söderlund, från Kalix.

Kvinnor som annars har lite problem att få plats någonstans i östra, där det verkar vara stora behov av “ärrade galtar” både lite här och var. De breder ut sig i många sammanhang och lokaltidningarna  späder på genom att mata på med artikel på artikel. Men förändringens vindar blåser och det blev ingen ärrad galt i Övertorneå. Kanske finns det mod nog för att hålla fast vid det även i landstinget?

Några som finns som står som förslag och som bloggar är:

Fredrik Lundh- Sammeli
Maria Stenberg
Karin Åström
Kent Ögren
Jenny Ahlman

I dagens lokal tidning kan man läsa att en Pitebo blivit invald i Mufs distriktsstyrelse. Eller för att citera Piteå-tidningen “Den nyinvalde är Jonas Ivarsson och är ordförande i Mup i Piteå”. Ja du läste rätt, det står MUP. Och visst brukar vi dra den jämförelsen i bland men egentligen är jag glad för att det börjar finnas några Muppar i stan. För som det är idag så hukar sig de förtroendevalda för ansvaret av den politik som de för och som drabbar kommunerna.

80 miljarder i skattesänkningar har inneburit färre anställda i kommunal och landstingssektor. Och som jag sagt tidigare, jag hade gärna avstått min skattesäkning om det inneburit att moster Lena kunnat få ta in vikarie på hennes jobb när någon kollega blivit sjuk.

Annars tipsar jag om att Fredrik Lundh Sammeli idag debatterat Barnfattigdom i riksdagen. Gå in på sidan och läs interpellationen eller varför inte se debatten som finns i webbarkivet. Det är en mäkta nöjd Hägglund som förklarar att skattesäkningar är lösningen på barnfattigdom. Men hur är det nu? Många av de som är fattiga har blivit fattigare just pågrund av att Hägglund och CO hellre sänker skatten och försämrar för de utsatta barnens föräldrar.

Arg är bara förnamnet på vad jag kände när jag såg debatten.  Och föresten, Monica Green deltog också i debatten och gjorde ett engagerat inlägg.

Under denna frågeställning deltar jag idag i en konferens som ordnas av Kommunförbundet Norrbotten.
Några kommuner har jobbat med projekt om hur man arbetar med ungdomars inflytande. Däribland Arvidsjaur
som vi just nu befinner oss i.

Under de senaste åren har det varit ganska turbulent i Arvidsjaurs kommun, ekonomisk nedgång har gjort att svåra beslut behövde fattas. Frågor som berört unga människor, däribland nedläggningar av skolor. Det har väckt stor uppmärksamhet och stor frustration och reaktionerna
hos de unga har inte uteblivit. Robin Enander, SSU Arvidsjaurs ordförande och engagerad i elevrådet har framförallt kritiserat besluten
för att de aldrig inkluderat de unga i processen över vilka beslut skulle fattas.

Kritiken har gett resultat, idag är Arvidsjaur en av de kommuner som gett sig in i att arbeta med hur man ska se till att unga får vara med och forma sin framtid.
Det klagas många gånger på att unga inte engagerar sig, inte bryr sig. Jag hävdar med bestämdhet att det inte är sant. Unga bryr sig visst.

Jim Broström, kommunförbundet ställer sig frågan:
Är det genetiskt fel på dagens unga. Eller är det så att vi måste jobba med det vuxna. På hur vi låter unga vara med och ta plats och bestämma.

För det vi ofta missar är att vi som vuxna vill att unga ska vara med och bestämma. Men vi vill att de ska bestämma det vi vill. Vilket så klart leder till frontalkrock.
Något som vi också behöver inse är att se att vuxen rollen har förändrats. Dagens barn och unga sitter idag på en mängd kunskaper som vi som vuxna helt eller delvis saknar. De har möjlighet att själv söka sig kunskap som vi saknade under vår uppväxt tid.
Unga beskrivs ibland som oartiga och uppstudsiga för att de ifrågasätter våra beslut. Det vi glömmer är att vi satt upp mål om att unga ska tänka självständigt, ska ifrågasätta. Något som blir viktigare och viktigare i vårt samhälle, med de informations flöde som vi ska ta ställning till och sålla bland.

Jag ser ungdomars inflytande som en tillväxtfråga. På samma sätt som ett fördomsfritt Norrbotten där alla kan få växa och utvecklas, kvinnor, män, unga och gamla, infödda, inflyttade, hetro, homo, kristna,muslimer, osv är viktigt är delaktighet en nyckel till att se Norrbotten som sitt framtidslän.

Som politiker, och som ung (nåja relativt, har varit ialla fall) så har jag ofta fått höra att unga saknar erfarenhet och därför inte kan delta i besluten. Det man då glömmer är att de som är unga idag sitter på en unik kompetens. De vet vad de innebär att vara ung idag. Det är det ingen annan som har.

För mig är det här en dag som återkopplar till min egen ungdomstid, och får mig att både glädjas och känna igen. Tacksam för att jag mött de människor jag gjort på vägen. Men också ett mått av självkritik. Hur är det? Har jag själv blivit den som vill att unga ska fatta de beslut jag vill? Värt att ha med i min egen vardag.

Feminister har bättre sex, säger idag FI med Gudrun i spetsen. Det är väl över ett år sedan jag medverkade i tv8 med Amelia Adamo på just det temat, så jag säger det är en gammal “nyhet”. Tidigare inlägg som jag gjort på temat, på Norrblogg, s-info och några finns också i denna blogg.

Ett jämställt liv leder till bättre förutsättningar för bra sex. Inte bara för att de kan ge varje partner mer tid för avkoppling.
När hjärnan är full av organisatoriska tankar och praktiska saker att göra är det inte lätt att tänka på sex.

Kvinnan har i de flesta familjer inte bara heltidsjobb, utan också de organisatoriska och sociala ansvaret för relationer till familjen,
det ger mindre “fritid för hjärnan”.

Om man inte är rädd för att leka med könsrollerna och de förväntningar som finns på män respektive kvinnor i sängen så har man dessutom ett större spektra
att leka med i sänghalmen. Vilket ger ett mer varierat sexliv.

Så sex och jämställdhet hör ihop. Och feminister har bättre sex.

Jinges Web bloggar också på ämnet.

Många goda talare har de varit under kongressen, Monas var lysande och något jag kommer bära med mig under vintern och fram till valet. Men kanske det tal som berörde mig mest höll ändå Anna-Greta Leijon som valde att prata om det jag ser som en av våra stora “naturtillgångar” i landet, våra pensionärer.

“Det ska löna sig att arbeta- men det ska också löna sig att ha arbetat” fortsätter Anna-Greta Leijon. Det rör naturligtvis den orättvisa beskattningen av pensionen som ju faktiskt är intjänad lön. Här har kongressen, och Mona varit tydlig, detta är inte rimligt och det ska förändras med en Socialdemokratiskt regering.

Pensionärer och ungdomar har något gemensamt, för de buntas ofta ihop som grupp, generaliseras och förvägras att vara individer. De är ingen enhetlig grupp, vare sig pensionärer eller ungdomar.

Anna-Greta säger: Bilden av pensionärerna är en bild av de som gjort sitt!

När hon i sitt anförande ber de pensionerade företrädare som finns i salen blir det tydligt att det handlar inte om några som gjort sitt. Och samma tänker jag om de älskade pensionärer som varje vecka i vår hemkommun besöker Sossestugan, jag ser inte människor som gjort sitt. För de har inte slutat tycka, de har inte slutat tänka . Visst, de är ganska så “besvärliga”, och det kan vara mycke “förr i tiden” men de sitter på en ovärderlig erfarenhet och de är ingen brist på engagemanget.

Jag blir tårögd och tacksam i tanke på den generation som slitit och kämpat för det som vi idag ser som självklart. Därför är det så provocerande med en regering som säger att vi har nog inte råd att gemensamt ta ansvar för de som byggde landet för oss. Det måste nog tas ur egen plånbok. Så att det blir den som har råd som för duscha några gånger i veckan, de som har råd som får bra mat på äldreboendet osv.  Det säger samma regering som sänkt skatten med lika mycket som hela äldreomsorgen kostar.
Det är som Ylva Johansson säger omoraliskt. Låt oss respektera den generations överenskommelse, där de som idag är de gamla, sjuka och svaga få den hjälp de behöver. För att de sett till att vi fått rätt till bättre utbildning, säkrare arbetsplatser, och toalett inomhus som Ylva sa i sitt anförande.

Och det är ingen tvekan om när Anna-Greta Leijon kallar upp de äldre företrädarna på scenen, vilket är många och de är ett namnkunnigt gäng däribland Ingvar Carlsson och Ingela Thalén och Majlis Lööw. Att det här är inte människor som gjort sitt. Och de lovar också kongressen att vara valarbetare som ser till att vi vinner valet 2010.

Tack för det!