Posts Tagged ‘självbild’
En jetlagad nordbos funderingar på besök i staden Slask
februari 27th, 2010 | 
Author: Jag vet inte vad som hänt. Antingen är jag jetlagad med tidsomställningar mellan Piteå och Stockholm för jag vaknar självmant kl 07.29 en lördag morgon. Eller så är det kanske åldern. Imorgon kan ytterligare ett år läggas till och snart stiger jag väl upp halv fyra och sitter å svär över att Piteåtidningen aldrig kommer. Eller nåja, uppdateras då.
Livet går fort, rasande fort tycker jag. Hade i veckan ett samtal med maken, ni vet ett sånt där:Gör vi rätt, är vi på rätt väg. Jag är en tvivlare, tänker och ifrågasätter mig själv och omvärlden, ofta. Maken brukar säga åt mig -Tänk inte så mycket. Och det är lustigt, för ibland är jag inte eftertänksam alls utan låter lusten och nuet styra.
När det ibland är tufft och jobbigt vill jag fly, men hitintills har jag stirrat sanningen i vitögat, och tagit tag i det som stått i vägen. Och jag har tagit svåra beslut, och trott att jag skulle dö, men ändå kommit hel ur på andra sidan, även om det varit en aning tilltuffsad.
Om man har stickat en sak, och så inser man efter att ha kommit en bra bit att det blev fel förut, fortsätter man då eller river upp allt? Jag kan vi första tanke vara beredd att riva upp allt, eller bara kasta bort skiten. Men vid närmare eftertanke så kan man ju fortsätta göra färdigt, allt behöver inte vara så perfekt. Det ska väl märkas att det är handgjort liksom som min vän Maria säger. Jag försöker applicera det på annat som jag gör, ett av mina mål är att förlåta mig själv för min mänsklighet, dvs att även jag gör misstag.
Det är ju rätt så sjukt att gå omkring med en självbild att man ska klara allt och alltid lyckas. Man lär av sina misstag heter det ju. Och om man blir allt för rädd att göra misstag kanske man tillslut slutar försöka. Och det vore väl ändå det värsta för:
“Att skratta är att verka löjlig.
Att gråta är att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot någon annan är att riskera
att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor
är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik
är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
MEN – RISKER MÅSTE TAS, för den största risken man kan ta här i livet är att inte ta några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting.
Han kanske undviker lidande och sorg, men han kan inte lära, känna, förändras, älska eller leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir han en slav.
Han har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är FRI”
“Ralp Waldo Emerson”
(Denna dikt gav jag en gång till Mamman, hon som älskar mig väldigt mycke och är väldigt rädd om mig. Hon vill mig allt gott i världen och ibland kanske hållit i mig lite väl hårt, just av det skälet.
Och jag är en sådan som ju hårdare man håller, desto mer måste jag kämpa för att komma fri.
Det har inte alltid varit så lätt att vara Mamman till mig, men jag måste få ta risker. Annars känner jag inte att jag lever och då kunde det lika gärna få vara. )
Posted in 
Tags: 
