- Det perfekta livet

Posts Tagged ‘Socialdemokraterna’

11 dagars intensivt kampanjande utan vila har gjort att jag knappt hunnit med att uppdatera min facebook. Har knappt haft tid att sitta vid datorn alls, så inte ett ord har knapprats på tangentbordet. Så när jag kollar runt lite och läser gamla och nyg blogginlägg förstår jag lite hur Moderaterna känner sig. Ohjälpligt efter.

Ja, jag har visst läst opinionssiffrorna och det motiverar mig bara att jobba lite hårdare. Men när man hittar denna artikel förstår man ju hur efter de verkligen är. Total avsaknad av kreativitet så använder man Socialdemokraternas gamla valbudskap- rakt av.

När ens egen politik inte funkar, då snor man andras retorik och fyller på med annat innehåll.

Högbergs tankar menar på att det skiner igenom, och Marika granskar som vanligt innehållet.

Här är i alla fall tv-reklamen från Socialdemokraterna anno 2010. Kom i håg vart ni såg den först, när Moderaterna gör en copycat till nästa val.

Alltså han, Reinfeldt alltså. Jag brukar säga att skillnaden mellan oss och Moderaterna är att de ser ökade skillnader som något positivt medans vi ser det som ett misslyckande.
Skillnaden mellan idag och igår känns dock som något jag kan gilla.

Det är kanske ingen nyhet att Norrbotten är rött. Och visst, vädergudarna såg inte med blidhet på Alliansen men det gjorde heller inte de besökare som regnet till trots kommit till Nolia mässan. Det var inte många som slöt upp på Alliansens dag. Och lokala Allians företrädare kritiserade besviket att deras ledare heller inte prioriterade att komma.

Det hänger kanske ihop med att de inte har sina stora väljargrupper i denna landsända, och inte heller politisk ser det som sin uppgift att hela landet ska leva.

Bild nr 1. Alliansens dag på stora Nolia.
Bild nr 2 Rödgrönas dag på stora Nolia.
Bild nr 3 Mona i Socialdemokraternas monter på stora Nolia.

Bengt-Urban Franssons ledare i Piteå tidningen. NSD

Till och med Aftonbladet bevärdigar sig med en artikel. Peter Högberg skriver om några av de löften som gavs under dagen.

En intensiv första dag på Nolia mässan i Piteå. En mässa som samlar besökare från hela Norrbotten med också Västerbotten. Socialdemokraterna finns såklart som vanligt på plats. En stol att sitta och vila sina trötta fötter i, kaffe och kaka, vatten och tillfälle att ställa frågor ´samt ha synpunkter. Ett fungerade koncept.

Vi (som är riksdagskandidater) har fått fint kampanjmaterial med flygblad med oss själva och en text med för oss viktiga frågor. Fint eller inte, jag har viss svårighet att stå och dela material på mig själv. Det ÄR ju politiken och ideologin man väljer. Självklart inser jag dock att den som är ledamot  eller kandidat bör göra sitt bästa för att människor ska veta vem man är. För att andra ska våga ta kontakt om man vill påverka.

Har dock landat i hur jag ska jobba under veckan efter att ha prövat lite olika ingångar. Efter en hel lång mässdag hade vi kräftskiva med goda vänner.

Och kan man vara lyckligare än när man får en present av detta slag:

En vacker och personlig skrivbok från Jag blommar!  som också går att besöka på Nolia.

Som i dvala, vilande och gömd. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar poesi.
Orden, och de osagda mellan raderna.
Poesi som kan vara

hård, rå, 
Lust, kåthet
ångestfylld och skälvande
svala, smekande
vardagliga och krassa
tröstande

Jag tror det var poesin som väckte min läslust. En bok från en lärare. Märta hette hon, Märta Malm.
Jag tänker på henne ibland och undrar vad HON tänkte på, när hon gav mig den där boken.

Boken, med alla dikterna, som jag fortfarande har kvar. Den är tummad och välläst. Från början förstod jag inte alla dikter, kanske gör jag det inte ens idag. Men jag får nya dimensioner med nya kunskaper. Men de har växt med mig.

Kärlek och Uppror heter diktsamlingen. Och kanske såg hon då, redan när jag var 10 år att det fanns mycket av det inom mig.
Kärlek och uppror. 
Det gör det fortfarande.

På insidan av boken har hon skrivit en dikt:

”På stigar går man aldrig riktigt ensam.
Fötterna har sällskap med alla steg som stigit stigen fram”

och sedan

Till Hanna
att läsa, när du är
ledsen eller glad,
arg eller full av hopp och förtröstan

Jag har skrivit i ett hörn:
Jag fick denna av Märta Malm Torsdag den 25 oktober.
Inget år. Jag tänkte nog aldrig då att åren skulle gå, och att jag skulle sitta här med boken i famnen och minnas.

Jag kom ihåg den, för att jag åter igen snubblar över Jenny Wrangborg. Jag har bloggat om henne tidigare  och såg för sent att hon fanns med under Almedalsveckan. Kulturbloggen hade så klart ögon och öron på skaft och lyssnade till henne under Almedalsveckan och bloggar här om detta. Jag känner inte så ofta att någon är min idol numera, men Jenny  Wrangborg är en som jag skulle vilja träffa. Vet inte vad jag skulle säga. Kanske bara att jag är tacksam att någon kan sätta ord på det som finns runt om oss.
Så att de blir begripligt.

I veckan hade jag en diskussion med en typisk arbetar man, som i sitt uttryck talade om att konst och kultur var överklass fasoner. Och de kan det säkert vara. Det behöver det inte vara. Kultur kan vara mycket mer än venisage, champagne med kanapéer och ickeföreställande konst som “förståsigpåarna” flockas kring. Jenny Wrangborg är det bra exempel på det. En av orsakerna till att kultur måste få kosta av gemensamma medel ÄR för att de inte ska vara en ynnest förbehållna de välbesuttna. Om det bloggar Röda Berget. Även Daniel Carlstedt besökt seminariet i Almedalen.

I skydd av mörkret, med huva på moped kom den till oss. SD Kuriren alltså. Om det berodde på att killen kört runt hela dagen och kom sist till Svensbyn eller om han verkligen var ljusskygg vet jag inte. Men det kändes så.

Sverige Demokraterna detta parti som på senare år rejält putsat upp fasaderna och slipat på sin retorik. För inte allt för många år sedan, då jag jobbade i kyrkovalsrörelsen gick det lätt att hitta kopplingar till uttalat rasistiska grupper. Det fanns både texter och länkar på deras hemsida. Idag är allt sådant borta. Och i en artikel på Aftonbladet Martin Ezpelteta varför journalisterna misslyckas med sina granskningar av Sverige Demokraterna.

SD gör allt de kan för att framstå som vilket parti som helst. I Dalarna använde sig ansvarig utgivare för annonsbladet Wasaposten tillika kandidat för SD av bla företaget Leksandsstolen. Tillsammans med SDs valinfo fanns också annonser från bland annat detta företag.

 Sören Juvas, skrev om detta på sin facebook status, det uppstod en diskussion om huruvida ett företag kunde annonsera i SD Kuriren. Och de är klart det kan, men det är också ett ställningstagande. Tänker Svensk Näringsliv eller Timbro annonsera i Socialdemokraternas valbilaga. Eller RFSL i SD Kuriren. Så jag mejlade helt enkelt Eva Agge Arkers,på Leksandsstolen som snabbt svarade att de inte alls beställt någon annons. Annonsen har nu blivit polissak. Poängen är att de helt enkelt försöker legitimera sig, med att vara vilket parti som helst-utan att vara det.

Men hur ser de ut då, de som röstar på SD? Är det skinnskallar och människor på samhällets utkant? Kanske förut, men inte längre. Utan större rabalder säger Bert Karlsson till Aftonbladet att han fortfarande idag tycker att folk ska rösta på SD. Andres Lokko tyckte så illa om Bert och smygrasismen att han lämnade Sverige enligt sommarprat och tidningsartiklar.  Själv är jag rädd att detta inte går att fly för denna främlingsfientlighet tycks finnas överallt. Så enda sättet jag ser är att stå upp mot det.

Under Prideveckan ordnade RFSL partiledar debatt, Sverige Demokraterna fick inte vara med. Jimmy Åkesson, SD ordförande och Ulrika Westerlund, RFSLs ordförande deltar i en debatt i P1 där Jimmy Åkesson hävdar att de borde fått vara med, de är ju ett parti som driver HBT frågor.
Resonemanget lyder i klartext så här:
Islam ogillar HBT personer, och vi ogillar islamiseringen därför är vi ett HBT vänlig parti. Att sedan SD också ogillar HBT personer och varit emot varenda reform som gäller HBT personers frihet vill han inte kännas vid. Lyssna gärna på inslaget här. Och kolla gärna in det här och det här.

SD talar till den sämsta av våra sidor, våran rädsla till förändring och vår egen kärlek och vårt högmod. (Vi i Sverige är bäst- på allt,  här ska ingen annan komma och komma. Fram för den svenska i vår svenska nation. ) och vår rädsla för att själva bli utsatta. Och det är inte konstigt att deras stöd ökar, stora skillnader mellan grupper är inte en drivkraft, i dessa klyftor skapas grogrund för deras politik. Rädda och utsatta människor börjar se om sitt eget hus i första hand.

Så snälla kära. Jag säger som Mio Evanne. Vad ni gör, rösta inte på detta parti som bygger sin politik på drivkrafter som rädsla och högmod.

(Jag gissar att jag med detta inlägg kommer att få en hel del hätska kommentarer, vilket händer varje gång jag skriver om SD. De bemöter sällan och aldrig de man skriver om, utan drar istället upp psevdodebatter för att undvika de frågor de inte vill svara på. Men den som lever får se)

Semestern är nu officiellt över, jag besökte arbetsförmedlingen igår. Och det har verkligen kliat i fingrarna över att fatta tangent bordet och skriva. Jobbigast var nog i Almedalen att titta in hos alla Netroots bloggare som huserade i sin egen loge. Men har man lovat att ha semester så har man lovat. En nedtrappning under Almedalsveckan med ett par seminarier och ett par mingel, sedan har jag knappt lyft ett finger. För än i helgen. Då det var festival i stan och Piteå Dansar och Ler.

LO och SSU hade monter, och eftersom de stod och delade ut material med mitt och Fredriks face på kände jag att Vi kan inte vänta! (som kampanjen vi startat också heter)
Men ingen ska komma och säga att jag inte valt och prioriterat. Jag valde bort Priden, och jag har inte stått i RFSLs Kärlekslandet som vi gjorde förra året. Konstigt nog blev det succé ändå

Jag tror att till och med maken och min mamma skulle berömma mig för att jag prioriterat. Sedan är det en sak att inte tänka….för nog har jag velat skriva en hel del inlägg under sommaren. Man har ju “höron” om man säger så. Som tur är, har många hållit ställningarna och jag har tjuvsurfat med mobilen så jag vet nog att det bloggats som bara den runt om i landet.

Cleas Krantz har förutom bloggat också fotograferat, kolla in flickrflödet.

Alliansfritt Sverige levererar idag på “1an” ett inlägg om hur moderatstyrda Stockholm hankar sig fram på reavinster. Ulrika Falk tar orden ur min mun och pratar klarspråk om skolan. HBT-sossen har gett mig inblick i Priden som jag missade.  Och Röda Berget liknar Mauds förslag om utförsäljning av vattenfall som att sälja gåsen som värper guldägg.

Det finns åtskilligt att göra. Och nu kan jag faktiskt inte vänta längre. På riktigt. För som Strumpjakten uppmärksammar stinker ungdomsarbetslösheten. Och de gör också den politik som gör att skillnaderna i det här landet ökar i rasande tempo. Jag kommer att jobba järnet för att byta ut denna regering den 19 september, och efter det hoppas jag på få vara en av dem som ska byta riktning på politiken. Vill du hjälpa till?

Reinfeldt har som bekant sagt att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. En som vet något om illusioner och tricks är Claes Danell ombudsman för SSU i Norrbotten. Han är illusionisten, på riktigt, och vet att bara för att man inte ser det-betyder det inte att det inte finns.

Idag när Reinfeldt och Co besökte Piteå passade SSU på att visa Reinfeldt att även om han inte kan se det, så finns det en stor ungdomsarbetslöshet, och unga människor som inget annat vill än att arbeta. Trots att Reinfeldt tror att orsaken till deras arbetslöshet handlar om att de inte söker jobb.

Välkommen till ett Socialdemokratiskt styrt Piteå Fredrik Reinfeldt. Här tar vi tar de ansvar som regeringen inte gör.

Nu är vi igång på allvar. Jag har under veckan deltagit i tre valaktiviteter. På dessa aktiviteter har vi haft över 300 samtal med väljare runt om i länet. Och det är bara på de som jag varit med på!

Det ger bra resultat dessutom. Nya väljare, nya valarbetare OCH nya medlemmar.
Idag har jag, Kent Ögren och Tomas Nilsson kampanjat i Gällivare. De hade ordnat med dörrknackning, bjöd på korv, kakor och kaffe.

I varje trappuppgång hängde lappar om att vi skulle komma och knacka dörr. På lapparna stod att vi skulle ställa in om det blev dåligt väder.

Detta glada gäng genomförde nära 100 samtal om Socialdemokratisk politik. TROTS hagel, snöblandat regn, och växlande solsken. Omväxlande kan man säga och med de opinionssiffror som senast presenterades är de tur att vi har sådana duktiga valarbetare. Jag är mycket stolta över er!

Fler som “pratar” Socialdemokratisk politik i dag:
Kulturbloggen om hur KD straffar de som inte upprätthåller normen.

Katarina Nyberg Finn om Ungdomsarbetslösheten

Fredrik Petterson om skolpolitiken.

Sommarlov, semester och ledighet är vad många utav oss drömmer om.
Mina barndoms sommarlov har jag spenderat till stor del med min mamma, då pappa asfalterade på sommaren och låg borta. Eller så med mormor och morfar, eller med farmor och farfar. Hässjat hö, plockat ängsblommor, cyklat, badat och varit ute på sjön då pappa var ledig.

När jag blev lite större drömde jag dock om något mer. Makten över mitt liv, möjligheten att själv få egna pengar att bestämma över. För att få pengar behövde man dock arbete.
Så alltså ville jag ha ett sommarjobb.

Jag har ingen föräldrar med egen firma som kunde anställa mig, och kontakterna för en tonåring som ville jobba men inte prövat så mycket mer än hässja hö var kanske inte så stor.
Piteå kommun erbjöd dock sommarjobbare, jag hade turen att få jobb via det i ett storkök på en lägergård som drevs av Svenska kyrkan.

Vad ger ett sommarjobb?

Pågrund av mitt sommarjobb missade jag de flesta Hultsfredsfestivalerna,  Roskildefestivalerna och resor iväg med vänner, år efter år. För jag fick jobba på den där lägergården varje sommar, och helger vid behov flera år framöver. Men jag fick också mina egna tjänade pengar som med lite god vilja räckte under en stor del av året, kunde betala mitt eget körkort. Det gav mig självständighet.

Jag fick också mitt första arbetsgivarintyg, mitt första rekommendations brev. Kunde visa att jag var arbetsvillig, passa tider och visade sig ha talang för en hel del även om just matlagningen kanske aldrig blivit mitt främsta kännetecken. Det gav mig också råg i ryggen, att jag med ansvar kunde utvecklas, även om det till en början handlade om mindre ansvar. De två sista somrarna  hade jag hand om två and yngre tjejer som sommarjobbade för första gången. En chans att ge tillbaka lite av det jag själv fått erfara. Somrarna på Fagerviks kurs och lägergård har lärt mig mycke, och gett mig en biljett in i yrkeslivet och i fackföreningen.

Att ge unga en ingång i arbetslivet ska inte som regeringsföreträdare föreslår ske genom att dumpa de ungas löner eller försämra anställnings villkoren. Unga människor behöver också en försörjning och behöver kunna betala mat, hyra och vill att pengarna ska räcka till mer. Precis som de straffbeskattade pensionärerna önskar de ha medel för att förvekliga sina drömmar.

Reinfeldt har under mandatperioden lastat över de ansvaret för sommarjobben på kommunerna.  Ytterligare ett bevis i ledet för att regeringens politik är djup orättvis både på individ nivå men också mellan olika delar av landet eller som i Norrbotten, olika delar av länet.

Vi behöver istället en regering som har tilltro till de unga, som tar ungdomsarbetslösheten på allvar inte betraktar den som en synvilla, som satsar på sommarjobb på utbildning och särskilt stöd till dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Tidigare inlägg av Ulrika Falk på ämnet.

HBT-Sossen, har postat om Socialdemokraternas satsning på unga.

Eller varför inte Högbegstankar som med sommarjobben illustrerar regeringens taktik.  

Fullt upp under dagen med att organisera för 66 norrbottniska unga örnar som ska på riksläger i sommar. Hem och snabbt få i sig lite mat för att sedan åka in till Piteå för att tillsammans med Fredrik Lundh Sammeli hålla i en ringkväll där vi samtalat med främst yngre pensionärer.
Väl hemma förbereda inför barnens utflykt, ordna med skuts för dottern till tandläkaren och så kände jag att det där blogginlägget jag tänkte i morse att jag skull göra om Ship to Gaza när jag kom hem är mer än jag orkar. Men jag kan inte låta bli att läsa dagens dos av bloggar i alla fall.

Som tur är har andra bloggat på ämnet, RoseMarie på Kulturbloggen tex. Jag fastnar på hennes blogg och hittar två andra mycket tankevärda som jag inte hunnit se tidigare, ett om skolan och de andra om arbetet.

Så ikväll blir det tribute till Kulturbloggen. 3  inlägg jag varmt rekommenderar mina vänner att läsa:

Helt sjukt att Israel tagit Henning Mankell och
Att satsa på 1800 tals disciplin är väl flummigt samt

Konsten att bryta ned en människa

Sist nämnda inlägg får mig att tänka på en dikt som jag burit med mig genom många år.

”Att göra en människa galen är lätt. Ta ifrån honom allt. Titta så konstigt han bär sig åt!

Nu är klockan slagen och det är dags att förbereda sig för en ny dag i rörelsens tjänst. Skönhetssömnen väntar. Godnatt vänner!