- Det perfekta livet

Posts Tagged ‘tillväxt’

Blev inspirerad av Rose-Maries inlägg om vikten av kultur i ett land som vill utvecklas. Fler har låtit sig inspireras och Alliansfritt slår fast varför borgarna inte prioriterar kulturen och kan exemplifieras med deras uttalande och agerande i praktiken.
När den borgerliga regeringen under året gjorde ett utspel vid sitt besök i Luleå, kritiserades den Socialdemokratiskt styrda kommunen för att inte satsa på välfärdens kärna i och med satsningen på bla Kulturenshus.

Pengarna ska gå till skolan och omsorgen. Punkt.

Det är populistiskt, får vid första åsynen håller nog många med. Det är klart att barnen och de gamla går först. Men hur är det nu? Hur många föräldrar tycker att de finns för många träningstider när barnen ska spela hockey, eller tillräckligt många möjligheter att få spela teater. Eller för egen del tillräckligt många intressanta artister, eller andra kultur upplevelser i sina kommuner. En meningsfull fritid och ett utbud av kultur upplevelser är inte bara viktigt för de som bor i kommunen, företag som ska etableras sig tittar också på dessa parametrar. Vill inte människor bo i kommunerna finns heller inget skatteunderlag för Välfärdens kärna som FP ledaren säger sig vurma för.

De Björklund säger egentligen är: kultur och folkhälsa är bara till för stostan. Där marknaden kan lösa kultur och idrotts-etablering. På sin höjd. Och det är till för dem som kan betala för sig.

Allt fler fritidsaktiviteter kostar, och har blivit dyrare. Samtidigt ökar antalet fattiga, 250 000 barn lever i fattigdom i Sverige. De märker inte minst min arbetsplats av, Unga Örnar som jobbar med barn och ungdomsverksamhet. En organisation där barnen och ungdomarna själva är med och utformar verksamheten. Och där ett av målen är att se till att hålla det så billigt det bara är möjligt-så att alla kan vara med.

Vi märker ett ökat tryck, särskilt på kulturbiten. Efterfrågan på teatergrupper och musikgrupper är stor, många är barn till ensamstående eller på annat sätt ekonomiskt utsatta familjer. Med Björklund och den Moderatstyrda regeringens politik ska fattiga ungar inte ha tillgång till kultur och folkhälsa. För det är välfärdens kärna som gäller i deras Sverige. 

Det är inte bara orättvist, det är också uselt för tillväxten, för Sverige som musik och idrottsnation. Sverige med sina 9 miljoner innevånare har haft en framträdande roll inom både musik och idrott, och det är ingen tillfällighet. Vi har satsat brett på kultur och idrott, låtit fler än de som har pengar på banken pröva på att spela instrument, teater, lira hockey, fotboll osv. Det har satt Sverige på kartan och gett inkomst och arbetstillfällen.

Utrymmen för särskilt små kommuner krymper, och i och med att statstödet frusits sedan 2006 har många kommuner, även S-styrda känner sig tvingade att prioritera bort dessa viktiga förutsättningar för utveckling. Älvsbyn är ett sådant exempel, och där visar Folkpartiet lokalt vilka populister de är genom att lägga denna motion. Om de verkligen menat de borde de ha ställt andra krav på sina ledare.

Kultur är också ett verktyg att uttrycka sig på, en möjlighet att formulera protester och att kringskära kulturen är därför också ett hot mot den demokratiska utvecklingen. Men som vi redan vet är den moderatstyrda regeringen inte mycket för att lyssna till nya uttryck.

Jag lyssnade till en framtidsforskare som uttryckte sig att Sveriges främsta konkurens vara i framtiden kommer att heta kreativitet. Vi konkurerar inte längre i samma utsträckning med kunskap, för där börjar (tack och lov) många länder komma i kapp pga av ekonomiskt utveckling.
Men det självständiga tänkandet och kreativiteten har stimulerats och kan fortsätta att göras.

I Björklunds fyrkantiga värld, med disciplinskola och satsningar endast i sk välfärdens kärna minskas människors uttrycks förmåga och vår konkurrenskraft på världsmarknaden.

I höst är det val.
Det handlar inte om att välja de som satsar på någon kärna, det handlar inte om personer det handlar som Tomas Sundkvist så klokt påpekar om vilken väg vi ska gå. Jag anser att det är dag att byta riktning, det är dags att byta ut den moderatstyrda regeringen.

Jag älskar min by, jag är en riktig riktig byfåne, en lantlolla som inget hellre vill än att bo just på den plats min familj slagit ned bopålarna. När jag varit på besök i Storastaden och återvänder hem får jag en sådan löjligt överväldigande tacksamhet när jag kliver ur flygplanet. Efter en längre tripp har jag nästan lust att kasta mig på marken och dra in dofterna av mitt hem. (ja ja, inte på flygplatsen)

Min kärlek till min by, till min stad, till mitt Norrbotten är stor. Som ni vet så innebär också ett långvarigt förhållande att man inte ser allt i rosen rött utan också ser vissa brister. Och som politiker tror jag det är viktigt att göra det.

En av våra stora utmaningar handlar om utflyttning. Nu kanske ni tänker att jag det är ju inte så konstigt, det är ju bara skogsfolksfanatiker som du som gillar att bo där det inte existerar lokaltrafik. Men jag tror inte det. Däremot är jag övertygad om, att ska Norrbotten vara ett framtidslän måste vi ta tag i en del fördomar och ojämlika förhållanden som finns. Det sägs ofta att ungdomarna är vår framtid.
Och jag tror inte att Framtiden vill bo i ett län där man inte har möjlighet att utvecklas, där man inte får vara sig själv.

Vi måste kunna förmedla framtidstro och öppenhet. Fördomar och inskränkthet kommer vi inte ha råd med. Det kan handla om andra religioner, eller människor från ett annat land, eller bara människor som vill våga visa sin kärlek till den de älskar. Fördomsfrihet är en tillväxt fråga.

Jag vill vara med och se till att Norrbotten utvecklas till att på riktigt vara som i Norrlands Guld reklamen. “Där man får vara sig själv för en liten stund”. Oavsett om du hetro, homo, bi eller transperson.

Idag kan jag stolt meddela att vi har bildat en interim styrelse för HBT(S) Norrbotten och kommer att söka ingå i HBT(S) på vår förbundskongress i maj. Ett led i att utmana fördomarna, sprida kunskap för att göra Norrbotten till ett ännu bättre län att leva i- för alla.

Men det är inte bara på landsbygden man har problem med att förstå att människor vill kunna definiera sig själva utan vare sig sexualitet eller kön. Även skribenter på aftonbladet har det.

Vill du vara med och sticka hål på fördomarna? välkommen som medlem. Skicka mig ett mejl på hannah@clmedia.nu märk mejlet med Medlem HBT(S) Norrbotten.

Under denna frågeställning deltar jag idag i en konferens som ordnas av Kommunförbundet Norrbotten.
Några kommuner har jobbat med projekt om hur man arbetar med ungdomars inflytande. Däribland Arvidsjaur
som vi just nu befinner oss i.

Under de senaste åren har det varit ganska turbulent i Arvidsjaurs kommun, ekonomisk nedgång har gjort att svåra beslut behövde fattas. Frågor som berört unga människor, däribland nedläggningar av skolor. Det har väckt stor uppmärksamhet och stor frustration och reaktionerna
hos de unga har inte uteblivit. Robin Enander, SSU Arvidsjaurs ordförande och engagerad i elevrådet har framförallt kritiserat besluten
för att de aldrig inkluderat de unga i processen över vilka beslut skulle fattas.

Kritiken har gett resultat, idag är Arvidsjaur en av de kommuner som gett sig in i att arbeta med hur man ska se till att unga får vara med och forma sin framtid.
Det klagas många gånger på att unga inte engagerar sig, inte bryr sig. Jag hävdar med bestämdhet att det inte är sant. Unga bryr sig visst.

Jim Broström, kommunförbundet ställer sig frågan:
Är det genetiskt fel på dagens unga. Eller är det så att vi måste jobba med det vuxna. På hur vi låter unga vara med och ta plats och bestämma.

För det vi ofta missar är att vi som vuxna vill att unga ska vara med och bestämma. Men vi vill att de ska bestämma det vi vill. Vilket så klart leder till frontalkrock.
Något som vi också behöver inse är att se att vuxen rollen har förändrats. Dagens barn och unga sitter idag på en mängd kunskaper som vi som vuxna helt eller delvis saknar. De har möjlighet att själv söka sig kunskap som vi saknade under vår uppväxt tid.
Unga beskrivs ibland som oartiga och uppstudsiga för att de ifrågasätter våra beslut. Det vi glömmer är att vi satt upp mål om att unga ska tänka självständigt, ska ifrågasätta. Något som blir viktigare och viktigare i vårt samhälle, med de informations flöde som vi ska ta ställning till och sålla bland.

Jag ser ungdomars inflytande som en tillväxtfråga. På samma sätt som ett fördomsfritt Norrbotten där alla kan få växa och utvecklas, kvinnor, män, unga och gamla, infödda, inflyttade, hetro, homo, kristna,muslimer, osv är viktigt är delaktighet en nyckel till att se Norrbotten som sitt framtidslän.

Som politiker, och som ung (nåja relativt, har varit ialla fall) så har jag ofta fått höra att unga saknar erfarenhet och därför inte kan delta i besluten. Det man då glömmer är att de som är unga idag sitter på en unik kompetens. De vet vad de innebär att vara ung idag. Det är det ingen annan som har.

För mig är det här en dag som återkopplar till min egen ungdomstid, och får mig att både glädjas och känna igen. Tacksam för att jag mött de människor jag gjort på vägen. Men också ett mått av självkritik. Hur är det? Har jag själv blivit den som vill att unga ska fatta de beslut jag vill? Värt att ha med i min egen vardag.